måndag 29 juni 2009

Nineteen

Alla kommer vi ihåg den gamle chilenske nationalhjälten Ivan Zamorano, som i Inter ytterst motvilligt lämna över nummer nio till Ronaldo. Istället valde han att ta tröja nummer 1+8.

9, helt enkelt.

Just nu visar Viasat Fotboll alla mål från matcherna man visat under säsongen 2008/09. I Carling Cup-matchen mellan Coventry och Newcastle upptäcker jag till min förtjusning att en Zamorano 2.0 har tagit en plats i de ljusblå. Clinton Morrison hade tidigare lirat i Crystal Palace, där han har burit nummer 10. När Coventry köpte honom hade Freddy Eastwood nummer 10, men denna gång var det nykomlingen som fick ge sig. Clinton Morrison spelar idag i tröja nummer 1+9.

10, helt enkelt.

Come Back

Jag vet, jag är tjatig som en barnunge på ungefär fem år och tre månader och 26 dagar, men ni förstår inte hur det är. Jag försöker sätta ord på känslorna, men det är för svårt.

Nu tänker jag bjuda på ett Youtubeklipp från Later Live with Jools Holland, där Depeche spelade typ fyra låtar och blev intervjuade. Här är ett klipp med låten Come Back, från nya skivan. Skriven och sjungen av Dave Gahan.

Världsklass. Inget annat än världsklass. Rakt igenom.

It's just a question of time. MOTOR går på scenen om 27 timmar.

24 hours

Nu är det  inte långt kvar. Inte långt alls, faktiskt. När jag skriver detta är det endast 24 timmar kvar tills bilen, en BMW, rullar ut från den gatstensbeklädda vägen som leder till mormors hus. Vi åker motsatt håll, dvs från huset, för att istället ta oss mot Köpenhamn. Vi ska på konsert. Vi ska se Depeche Mode.

Jag har lite svårt att smälta det. Det är sommarens i särklass stora höjdpunkt. Senast jag skulle se dem var det OS-final i ishockey i Turin samma dag. Sverige slog Finland och man tappade fokus från konserten tack vare denna megagrej som hockeyn faktiskt var.

Nu är det dock bara Depeche i min hjärna. Jag är fullständigt lyrisk över det och jag drömde dessutom om konserten i natt. Jag drömde att det var på Hovet och at jag glömde biljetterna två gånger när jag hade ansvaret för dem. Som väl var hade vi gått tidigt för att vara där i tid, så jag hann tillbaka båda gångerna. Dock hann jag såklart vakna innan konserten började.

Depeche är verkligen mitt favoritband. Alla kategorier. Jag har fallit för diverse andra, exempelvis Muse, The Cure, Nitzer Ebb, James Morrison, Indochine med flera. Inga andra har fått mitt hjärta så genuint som Depeche tog det. De snärjde in mig i sina svarta och dystra, men ändå hoppfulla armar och band fast mig mot sig själva utan att någonsin släppa taget.

It’s just a question of time. 39 timmar till In Chains ekar ur högtalarsystemet på Parken så att hela Öresund hör det.

Competition

Sitter och är vaken denna natt. Är inte sovasugen av diverse anledningar. Bland annat att jag en stund och chattade med den (själv)gode Christian och vi diskuterade bland annat tävlingar. När han övergav mig för att se på TV bestämde jag mig för att göra en kalender i det fina programmet Microsoft Office Word 2007.

Jag gick in på fäktförbundets kalendersida för att kolla alla tävlingar som fanns för herrvärja, förutom de som jag verkligen inte kommer åka på, som exempelvis Lundapar, som visserligen kanske är en skoj tävling, men den passade inte in i schemat.

Efter att ha gjort en lista på alla tävlingar gjorde jag en bedömning över vilka jag bör åka på och vilka jag förmodligen inte åker på. Dessutom markerade jag de som jag kanske åker på om jag blir uttagen till dem. Här är en genomgång av vad jag kommit fram till.

Tävlingar jag bör åka på:

  • DM, Stockholm 10-11 okt, ind
  • Kupittaa Tournament, Åbo, FIN 17-18 okt, Sat-VC+lag
  • Oslo Cup, NOR 7-8 nov, Sat-VC+lag
  • Ljungbymaran, 14-15 nov, ind
  • Lag-SM, Stockholm, 28-29 nov, lag
  • Kungsbacka Masters, 16-17 jan, ind
  • SAF-pokalen, Stockholm, 5-7 feb, Sat-VC
  • Coupe de Stockholm, 27-28 mar, ind
  • SM i fäktning, Kungsbacka, 17-18 apr, ind
  • Challenge Eugène Fillol, Stockholm, 8-9 maj, ind
  • Ystad International, 19-20 jun, ind

Tävlingar jag förmodligen inte åker på:

  • Musketörträffen, Karlskrona, 12-13 sep, ind
  • Helsingfors, FIN, 19-20 sep, ind
  • Örebro Masters, 3-4 okt, ind
  • Weisser Bär, Berlin, GER, 20-21 feb

Tävlingarna jag måste bli uttagen till är GP, VC och de internationella mästerskapen. Dessa är spridda över världen. Om jag får åka på någon av dem ger det typ oddset 500.00 (gäller inte Challenge Bernadotte). Helt klart spelbart.

I dagsläget blir det förmodligen 11 tävlingar denna säsong. 12 om jag kvalar in på Bernadotte, vilket jag ska ge järnet för att göra. Det får nog bli stora målet detta år, att i alla fall vara med i diskussionerna kring det hela. Innan dess bör jag först träna mig i form och köpa en ny klinga.

Nu måste jag sova. Som elitidrottare måste göra, ni vet.

It’s just a question of time. Mindre än 34 timmar kvar till avresa!

söndag 28 juni 2009

Let’s push things forward

Manchester City avslutade säsongen 2008/09 med att spela ett offensivt 4-5-1 (eller 4-3-3) om ni så vill. Det är en ganska offensiv uppställning. Jag kikade in på deras hemsida idag och kollade truppen. Manchester City har idag en roster som ser ut som följer:

4 målvakter

11 försvarare

11 mittfältare

10 strikers

Detta ger mig lite funderingar. Normalt sett har ett lag 4-6 strikers. Med en striker menas normalt en central anfallare. Alltså ingen man stoppar ut på en kant för att slå inlägg. En striker ska göra mål. Man City har alltså 10 strikers i sin trupp. Det är inte vilka strikers som helst; Roque Santa Cruz, Robinho, Benjani, Valeri Bojinov. De tre förstnämnda är tre spelare som gjort en jädrans massa mål de senaste åren i Premier League.

Arsenal har 6 strikers, varav 2 av dessa inte hade fyllt Systembolaget innan säsongen 08/09 började och där den ena spelade ytter hela säsongen. Arsenal gjorde förra säsongen 10 mål fler än City gjorde.

City är nu ute på jakt efter att bredda sin trupp med – Eto’o och Tevez – två strikers. Om City värvar Eto’o och Tevez har de tolv strikers. Jag antar att Hughes fått order från ägarna om att testa en form av 2-2-6 istället för 4-5-1 under 2009/10.

* Arsenal ryktas lägga ett bud på Ribéry värt 400 mille (kanske plus Bendtner). Mumma för själen om det mot förmodan skulle vara sant.

It’s just a question of time. 42 timmar kvar tills bilen rullar.

Long Beach

Vi drog ner till stranden idag, vi familjemedlemmar som inte är på Englandssemester. Solen låg väl på, men det blåste alldeles för mycket för att man skulle vilja vara där särskilt länge. Jag satt med bar överkropp i en medburen brassestol och försökte lösa ett omöjligt korsord i den lika väl medburna Lyckokryss, som märkligt nog bara graderats till en fyra på den femgradiga skalan.

Det är ganska underligt också att man går hem från stranden för att det blåser lite för mycket för ens egen smak. “Det är kallt” kläckte jag ur mig och ville gå hem. Det var väl en 25 grader ute och vinden från havet svalkade lite väl mycket för min smak. Hade en Pär Karlsson från Malmberget känt så? Inte en chans. Förmodligen inte ens Janne Hansson från Värnamo, som aldrig badat i annat än bygdens klorbassäng och sjön i skogen han äger. Han hade varit överlycklig för att ens ha sett havet. Jag bor 10 minuters gångpromenad från 1.5 mil (minst) oavbruten sandstrand med tillhörande sanddyner. Jag är uppvuxen här och tänker inte på vilken lyx det faktiskt är. Det är få förunnat.

Imorgon blir det nog stranden igen innan jag förmodligen tränar lite. Klubben får besök från hufvudstadten och det är ju bara att bjuda till på träningsfronten när man får sådant besök. Jag kommer ju inte kunna träna på tisdag, så att säga.

Just det, ja. It’s just a question of time. 48 h kvar!

lördag 27 juni 2009

Here comes the sun

Sommaren är här. Just nu (kl 20.00) är temperaturen i uterummet ca 29 grader Celsius. Det får klassas som varmt. Solen har givit undertecknad en mindre smickrande solbränna, en så kallad “bonnabränna”. För er som inte vet, så innebär det att man är solbränd på armar och ben, medan man är icke solbränd på mage/rygg till följd av tröjanvändning.

Solen har nu legat på i över en vecka. Imorgon tänker jag ta av mig tröjan och blända solen en aning för att försöka kompensera nyss nämnda bonnabränna. Ryktet säger att solen kommer ligga på i ungefär en vecka till. Minst. Ingen vet säkert när det kommer regna igen. Någon gång bör det dock ske. Dock kommer det såklart inte ske på tisdag i Köpenhamn. Framförallt inte på Parken.

Det märks även här på bloggen att det är sinnessjukt bra väder just nu. Idag har jag endast haft 8 läsare. Igår hade jag 37, något under medel den senaste veckan. Men åtta är sjukt lite. Det är med andra ord ingen som sitter inne vid datorn. Förutom jag, då, som varit ute sedan kl 10 i morse för att sjösätta Bella. Nu vill jag dock dra iväg ett blogginlägg för att glädja er läsare som trotsar det fina vädret, kanske ikväll innan ni somnar?

It’s just a question of time. 72 timmar kvar!

fredag 26 juni 2009

Michael

Så var det färdigt och klart och bekräftat. Michael Jackson är död, dryga 50 år gammal. Detta innebär att världen nu är ytterligare en ikon fattigare. För det var det han var, den gode Michael. Hans hy må ha bleknat under åren, men han är fortfarande en färgstark person. Hans album Thriller är det överlägset bäst säljande albumet i världen.

Känner jag nöjesvärlden rätt, så kommer albumförsäljningen skjuta fart ytterligare. Michael Jackson kommer vara den artist som sålt flest skivor genom tiderna. Ingen kommer i framtiden att nå hans nivåer. Han är den störste. Kanske är han till och med i nivå med Elvis Presley.

Killen skulle inom några dagar börja sin serie konserter i O2 Arena i London, men rykten om hans sviktande hälsa började florera när man ställde in den första konserten. Ryktena dementerades tidigt, men när hans hjärta idag, den 25 juni 2009, stannade, så är det inget snack längre. Michael Jackson kommer inte genomföra fler konserter.

The King of Pop is dead. Long live The King of Pop.

The bitter end

AP lägger nu ut nyheten på sin hemsida. Slutet får anses vara här för en av de största genom tiderna. Världen är i chock, men ändå inte. Folk visste att det kunde hända, men ändå har man svårt att förstå. Som jag skrev tidigare, The King of Pop har berört en hel värld.

To be or not to be

LA Times säger att han är död. CNN har inte bekräftat. Dock verkar beskedet komma snart även där.

Girlfriend in a coma

Just nu rapporterar att Michael Jackson ligger i koma. Spännande värre.

You rock my world

Så går ryktet att Michael Jackson har avlidit. Det är bekräftat att han ligger på sjukhus efter att ha drabbats av en hjärtattack. Det är TMZ som gått ut med beskedet att han har dött, något som inte alls är bekräftat från säkra källor. Däremot är det bekräftat från officiella håll att han ligger inlagd på UCLA och vårdas. Med andra ord, "ingen" vet vad som egentligen gäller. Det man dock vet är att alla nyhetsmedier har detta som förstanyhet. Själv sitter jag med CNN på framför mig när jag egentligen borde försöka sova.

Men jag gör inte det. Jag sitter framför datorn och TV:n och följer utvecklingen. Jag är berörd. På samma sätt blev jag berörd när flygplanen flög in i WTC den där eftermiddagen i september 2001. Jag kommer ihåg precis vad jag gjorde när det hände. Precis som jag kommer att komma ihåg denna kväll. Kanske inte datumet, men situationen jag befinner mig i. Michael Jackson berör, inte bara de som är hans fans, utan även folk som jag, som inser att denna man är något speciellt. När morsan bad mig kolla på nätet om nyheten fick jag en konstig känsla i kroppen. En obehaglig känsla. Han berör. Han är verkligen The King of Pop.

Nu ska jag sitta uppe och följa utvecklingen lite till. Jag kommer nog inte släppa TV:n förrän något är bekräftat och man har fått samla sig lite. Det är ju inte vad som helst som har inträffat. Detta är verkligen nyhetsstoff av högsta rang. Detta är inte Runar Sögaard som brutit lilltånageln. Det är inte Laila Bagge som hånglat upp en Wahlgren. Det är The King of Pop som kämpar för livet. Det är en världsangelägenhet.

torsdag 25 juni 2009

I want your sex

Och då syftar jag inte på ditt kärleksliv, utan på den intressanta studie som gjorts på mäns respektive kvinnors löner. Som manlig sjukgymnast skulle jag kanske vilja vara kvinna i min yrkesroll, då sjukgymnaster är den enda yrkesgrupp där kvinnor tjänar mer än män.

Detta skulle enligt Saco bero på att kvinnor i större utsträckning har högre utbildning. Fråga mig inte varför, men jag tackar hellre ja till ett jobb än att plugga två år extra i Umeå med allt vad det innebär med flytt och bostad etc. Kvinnor kanske är funtade på annat vis, vad vet jag?

Oavsett vilket är det lite lustigt att jag pluggar till detta yrke, jag som gjorde ett projektarbete i gymnasiet om genus inom fotbollen. Undrar om det är en slump? Jag kanske ska ses som en äkta feminist, även om jag hatar ordet feminist. Det borde heta jämställdhetist, eller kanske equalist, en engelsk variant på det hela.

Man kanske skulle plugga lite juridik istället och försöka återinföra och ta rollen som JämO? Då lär jag garanterat tjäna mer än vad jag kommer göra som sjukgymnast.

onsdag 24 juni 2009

Cooperation

Något otroligt stort håller på att ske. Marcus Birro kommer snart att få texter tonsatta av Wayne Hussey, före detta medlem i både The Mission och The Sisters Of Mercy. Det är en skiva som gärna får stå i min CD-hylla i vinter.

Väntar med spänning på resultatet.

Sailing

Tredje dagen i rad som jag och pappa var nere i seglis för att pilla med båten. Båthuset där nere kan möjligtvis vara det mest svordomsfyllda hus som någonsin fått bygglov. Jag svor. Pappa svor. Tillochmed de andra båtägarna svor. Alla av olika anledningar.

När ledartjejerna från seglarskolan kommer in med den röda gummibåten kommer jag dock på andra tankar än måleriets mindre glamorösa vardag. Jag låter mig minnas tillbaka på tiden jag hade när jag gick seglarskola i HSS, om hur jag hoppade över första dagen på kursen för nybörjare i optimistjolle. Farmors välkomnande andra dagen var en överraskning, med en offentlig kram och ett hjärtligt "välkommen hem!". Jag kommer ihåg Alexander, Mickes nyfunna kompis, som vi båda fick bra connection med. Vi mötte honom i fotboll något år senare och sedermera gick vi även på samma gymnasium.

Jag kommer också att tänka på den lilla tjejen med egen jolle. En röd hade hon. Vart tog hon vägen? Hon kanske fortsatte med tvåkrona, eller så nöjde hon sig, precis som jag, med att ha avklarat optimistkursen och att ha erhållit Seglarmärket. Kanske fortsätter hon än idag.

Jag kommer ihåg när vi var ute i bukten för första gången och då vi var tvungna att vända tillbaka, då ett stort lastfartyg var på väg i hamn. Jag kommer ihåg kappseglingen, där vi rejsade järnet mot varandra och där jag nog krockade lätt med en av bryggorna.

Imorgon blir det kanske mer seglis och kanske fler minnen. Och fler svordomar.

tisdag 23 juni 2009

Go Go Sweden

Man måste bara älska det svenska U21-landslaget som just nu gör tre mål per match mot lag som är några av de tätaste i Europa. Serbien och Vitryssland var på förhand två täta lag och Italien är ju Italien. 9 mål blev det ändå, varav tre idag.

Bajrami slog in bollen till Berg som rakar in 1-0 efter sju minuter. Bajrami fixar en straff som Berg säkert placerar in. Fjorton minuter gånget. Serbien reducerar men Ola Toivonen ser till att Sverige fortfarande är överlägsna Serberna även i pausvilan.

Frågan är dock hur Kacar fick vara kvar efter sin vansinnestackling på Berg. Situationen påminner väldigt mycket om Londonresan i oktober, där Tony Hibbert kapade Denilson på ett liknande sätt, och där Arsenalspelarna reagerade på ett liknande sätt, och där utdelningen blev likartad; Gult på Hibbert, gult på Clichy som gjorde en Wernbloom för att försvara sin lagkamrat. Skamligt av domaren.

Nåja. Det blir absolut folkfest på fredag i Götlaborg. Gamla Nya Ullevi, Gamla Gamla Ullevi, Nya Gamla Ullevi, vad det nu må heta, lär bli ett slagfält likt Gettysburg 1863. Hoppas att stämningen är lika bra då som den var idag och att det blir en lika bra match.

It's just a question of time.

Hot in herre

Jag bör rimligen sova med fönstret öppet även i natt. Vid en snabb titt i spegeln innan sista toabesöket före sova kudde såg jag att jag hade fått svettfläckar på min gamla äckliga HFS-tröja.

- Vänster armpit: Stor som en trisslott.
- Höger armpit: Stor som en CD-skiva.

Inget av ovanstående är det minsta överdrivet.
Sommaren är här, visst är det underbart!

It's just a question of time.

måndag 22 juni 2009

Just can't get enough

Sitter just nu på övervåningen framför den stationära datorn, precis som jag gjort i princip vartenda kväll sedan jag kom hem från Stockholm, med undantag för de gånger man kommit hem sent eller låtit någon syster sitta vid datorn. Jag har inte startat igång min bärbara efter servicen, anledningen är oklar. Det kan bero på att jag inte är uppkopplad till nätet med den ännu.

Imorgon är det bara en vecka kvar till årets absoluta höjdpunkt. Och jag menar inte musikalen Den kvite gutten på Kulturhuset i Ytterjärna. Inte heller Som ni vill ha det på Romakloster.

Nej, den 30 juni kliver Depeche Mode in på Idraetsparken i Köpenhamn. Det roligaste av allt: Första extranumret på de tidigare konserterna har inneburit Strangelove, Master and Servant och Stripped. Jag vet inte hur jag ska ta mig ner från himmelen efter att jag varit där i typ två timmar.

Ursäkta kvaliteten på videoklippen, men jag ryser och blir tårögd när jag tänker på hur bra detta är. Scenen ska vi inte tala om (men det gör jag ändå). Den är kanske den läckraste jag sett - alla kategorier. Just HD-bollen i förgrunden är något jag diggar hårt.

Kom ihåg. It's just a question of time.

söndag 21 juni 2009

I en annan del av världen

Imorgon åker syster till l'Angleterre med Kevin, Mormor och A-Lu. L'Angleterre, England, England, Anglia, Engeland. Det får mig att tänka tillbaka till hösten 2008. Oktober var månaden. Joakim, Mattias, Jonas och Andreas var resenärerna. London var staden. Öl var temat. Ashburton Grove, aka Emirates Stadium var det lokala resmålet. Andreas frågade mig i fredags, "när blir det London nästa gång?". Jag svarade på bästa sätt, "när jag inte längre lever på CSN".

Ärligt talat vet jag inte när det blir av nästa gång. Det enda jag verkligen vet är att det ska bli av. Jag får väl ta mig i kragen och skaffa mig något extrajobb i höst i Estocolmo. Helgen jag hade i London med bröderna Andersson var kanske den roligaste helgen i mitt liv. Fantastiskt från fredag morgon till måndag kväll.

Förhoppningsvis kan vi dra redan nästa säsong. Kanske i mars-april om det passar med tentor osv. Då kanske även lillebror Andersson har tagit tag i sitt liv och börjat studera för att någon gång komma från sitt jobb på Ica. Om han nu vill det.

Det vill han. Jag har påpekat flera gånger för honom hur kul jag har det i Stockholm, så snart är han på kroken. Mark my words. 50 spänn på att Matty söker in på högskola i vinter. 100 spänn på att han är inskriven på högskola för antingen första eller andra terminen HT 2010.

Någon som sätter emot? Matty själv får inte tippa.

lördag 20 juni 2009

Midsummer night

Midsommar är en trevlig tradition. Den ska bara spenderas på rätt sätt. Ett sätt som fungerar ganska bra, och som jag rekommenderar, är att göra som jag gjorde igår. Det blev en riktigt bra midsommarafton.

Dagen började med uppstigning kl 9.57 (vi barn skulle vara uppe ur bäddarna innan 10.00) med frukost som följd. Sedan anlände familjen Lundkvist med en touch av Herr Johansson, och en halvtimme senare anlände även farmor och kusin med stor, stark hund. Hunden, ja. Den har numera sett till att stackars Miriam inte ännu vågar ta sig ut i uterummet, sedan hon fick en otrevlig överraskning igår eftermiddags i och med Bob Klintons närvaro och något överaktiva livsglädje.

Katten kom in i huset igen i morse. 18 timmar tog det med andra ord innan hon vågade visa sig igen efter denna sanslösa chock. Jag menar, 50 kg muskler är inget man gosar med om man heter Miriam, är 2 kg pälsbeklädd cancersjuk och allmänt skraj. Och katt.

Efter en god middag och delikat kladdkaka till efterrätt bar det av till Trottaberg, och bröderna Anderssons midsommarfest. Jag fick skjuts från stan av Timmie, som körde bil dit, men inte hem. Det bjöds på diverse goda saker, som pepparbiff, potatis, sauce béarnaise och lite efterrätt, som tårta och glass med jordgubbar. Mycket trevligt umgänge, och (ja, visst, det var inte helt och hållet 100 % nyktert) kanske snart värvat en ny medlem till FFF. Dock ska en del klaffa för att värvningen ska slutföras.

Bara 10 dagar kvar till Depeche Mode i Parken.

It's just a question of time.

fredag 19 juni 2009

Grande

Jag är i chocktillstånd. Jag loggar in på Statcounter för att kolla lite statistik från dagen. Jag ser att jag har haft 40 besökare hittills idag. Till min förvåning, och till en början besvikelse, så ser jag att jag hade haft 230 besökare under gårdagen, något som inte alls stämde överens med verkligheten. Nu hade Statcounter fått tokspel. Trodde jag. Det var ett nytt dygn, och Joakim hade under sista timmen av dygnet den 18 juni haft en, sisådär, 200 besökare.De första 40 minuterna hade jag haft typ 40 besökare. Jag förstår ingenting. Absolut ingenting.

Jag börjar leta lite bland statistiken och ser ett mönster. Nästan alla de senaste besökarna har kommit från antingen Twitter.com eller marcusbirro.se/bloggen. Jag besöker Marcus Birros blogg och kikar bland länkarna. Ingenting. I hans twitterstatus ser jag dock följande:

"Mitt i sörjan denna hemska torsdag hittar jag detta: http://bit.ly/Sp3Kb 2 hrs ago"

Jag klickar på länken och kommer till mitt inlägg angående hans bloggnedläggning. Förstår ni hur stort detta är? Min stora idol vad gäller skrivande och känsloförmedling har läst min blogg och uppskattar det jag skriver! Så jävla grande! Jag har på mitt eget sätt gjort min idol glad denna kväll.

Det är nästan att man fäller en liten tår. En tår av lycka och stolthet.

torsdag 18 juni 2009

At the dentist

Helvete. Fan. Jävlar. Bananskrud. Här går man till tandläkaren med hopp om att allt är guld och gröna skogar och att det dessutom är gratis, då jag fortfarande inte är 20 fyllda.

Nej, sa Niklas.

Här har man ett hål som behöver lagas och en del små som jag behöver bearbeta själv med flourskölj och tandtråd. Inte fan var det gratis heller. 635 kr kostade dagens kalas, och eftersom jag måste laga ett hål kommer det bli ytterligare 950 kr ihåligare i min Schweizerost till plånbok. Som väl är har man en tandvårdsförsäkring som börjar gälla 1 juli som ger mig 300 kr rabatt. Således kostar lagningen endast ca 650 kr.

Något är fel i denna värld. Väldigt fel. Vad hände med gratis tandvård för alla under 25?

Mord i mina tankar

Så har ännu ett mord begåtts, och det begicks långsamt och var så smärtsamt att bevittna utan att egentligen ha makten att hindra överfallet. Marcus Birro har stängt ner sin magnifika privata blogg efter att ha utsatts för en massa onödigt skitsnack i media, bloggar och andra sammanhang under den senaste veckan. Han är en måltavla för alla som vägrar inse människans sårbarhet.

Den gode Birro har varit sårbar. Han har erkänt sina egna svagheter. Han döljer inte ansiktet när han är ledsen. Därför får han ta emot omåttligt med förolämpningar från alla möjliga håll.

Någon som ser något rimligt i det hela?

Det började med att han stängde ner kommentarerna på sin Italienblogg på SvenskaFans.com efter att han tyckte att nivån sjönk alldeles för lågt med påhopp, irrelevant skitsnack och rena förolämpnigar. Sedan hamnade han i bråk med Katrin Zytomierska, som i TV hånat Idol-deltagare och attackerat Birro med diverse påhopp efter att han reagerat på hennes utspel i Kvällsöppet. Striden pågick en stund innan Katrin bad om ursäkt, men fick ändå behålla jobbet på TV4. En stund efter bråket fick Birro en kommentar på sin privata blogg som han själv publicerade i nästa blogginlägg:

"Katrin vann över dig din lilla lus och nu gnager du väl på dina döda barns ben igen din snuskige lille italienske dödgrävare. Jag hoppas innerligen att du dör snart och då ska vi pissa på din grav innan vi skändar den fullständigt"

Vart är världen på väg? Detta skrevs i oktober 2008. Han stängde ner bloggen i två veckor innan han tog sig samman och återupptog skrivandet den femte november. Ska en oskyldig människa behöva stå ut med såna här fullständiga absurditeter? Vem fan skriver sådant? Givetvis var författaren stolt över sin åsikt och publicerade allt anonymt.

Moget. Vuxet. Ansvarsfullt. Nästan lika personligt som att demonstrera på stan med en snusnäsduk framför ansiktet, fast på stan är man ju i alla fall där, på plats. Den som skrev citatet ovan har förmodligen suttit hemma i sin sunkiga tvårummare i Bredäng med stoltheten förankrad i den senaste fyllefesten.

Nej, nu har Marcus Birro helt och hållet tröttnat på detta skitsverige och tagit bort bloggen från sin hemsida, men allt finns fortfarande tillgängligt på http://www.marcusbirro.se/bloggen/. Jag har även en länk i sidomenyn för de som inte redan har upptäckt det. Läs och lev.

onsdag 17 juni 2009

Beautiful Ones

Det kan man säga om målen i Sveriges match mot Vitryssland igår. Jösses. Det började med att Kislyak dundrar in bollen bakom Dahlin från sisådär 230 meter i en hastighet av någonstans i trakten av 297 m/s. Kort därefter drar Rasmus Elm till från samma distans, fast får hjälp av en försvarare, som uppenbart suicidalt stoppar fram skallen och frivilligt får bollen i huvudet. Sedan tror Marcus Berg att han är Zlatan Ibrahimovic och lirkar in 2-1 efter en dribblingsräd värdig en skyttekung i, typ, Holland, innan han avslutar halvleken med 3-1 efter en magisk kontring.

Tio minuter från slutet fullbordar Berg sitt kepstrick med en lyftning över den vitryske målvakten, som nog ska fundera över situationen lite bättre nästa gång han rusar ut och ska göra en Toni Schumacher. Den gode tysken hade ju i alla fall vett att knocka anfallaren.

En cirkel är ju inte en cirkel utan att den går samman i slutet, som inte är ett slut, utan en fortsättning av densamma, eller hur det nu är. I alla fall. Gustav Svensson såg till att sluta som vi började, med en riktig pärla från typ 25 meter rakt upp i krysset.

Sverige visade att man kan spela anfallsfotboll, trots att tröjan är gul och byxorna är blå. Rasmus Elm löpte. Berg och Toivonen skarvade och hade allmänhetens åkning (fast på gräs och utan skridskor). Rasmus Bengtsson och Bjärsmyr rensade rent framför Dahlin. Wernbloom kapade, tacklade, vann boll, chippade från distans och flinade som bara han kan göra. Vi kommer alla ihåg intervjun efter Bojan-kapningen tidigare i år.

Nog med fotboll nu. Fäktning är bättre. Imorgon blir det förhoppningsvis träning i C-hallen med Mattias, Jon, Robert och kanske några fler.

Tentan i fysiologi gick riktigt bra. Eller, den gick bra. Så kan vi säga. Jag klarade ett välförtjänt G efter att inte ha brytt mig om VG-frågorna. Inte för att jag inte kunde dem, för det gjorde jag. Däremot kändes det ovärt att svara på frågor som jag ändå inte kommer att ha nytta av när jag ändå kämpar för att nå G-gränsen. Skulle det nu ändå, mot ALLA odds, att jag klarat VG-gränsen på G-delen (vilket jag omöjligtvis kan ha gjort), så är det väl bara så att man har lärt sig ännu en läxa.

Den alltid lika pålitlige Melker På Adept har uträttat mirakel idag. Han har gett mig möjligheten att återigen använda min dator. Jag behövde inte ens byta ut hårddisken, utan han kunde rädda den ändå. Den var tydligen lite förvirrad efter debaclet i sen maj månad. Nevertheless, jag slipper lägga ut 600 kr exkl moms på 250 GB hårddisk. Nu kostar bara själva arbetet.

Tack, Melker! Du är en pärla!

tisdag 16 juni 2009

Big Dipper

Det finns faktiskt en låt som heter så. Karlavagnen. Ett program jag just nu sitter och lyssnar på. Ett program där Marcus Birro spenderar sin fredag med att ta emot samtal från lyssnare och sedan diskuterar kring ämnet som lyssnaren vill prata ut om. Jag har alltid haft en viss skepsis kring detta program, mest eftersom alla trailers varit så sanslöst ointressanta och tråkiga. När jag däremot fick höra att Birro sysslade med programmet, ja, då förstår ni att jag var tvungen att ge det en chans. I alla fall de program han var programledare för.

Arsenal uppges vara nära att signa Thomas Vermaelen, en 23-årig belgisk mittback spelandes i Ajax i Nederländerna. Hoppas att han blir klar tidigt denna gång. Senast Arsenal skulle köpa en spelare (Arshavin), då blev inte affären klar förrän efter transferfönstret stängde, men som väl var hade engelska klubbar dispens gällande kontraktsskrivande tack vare det vidunder till oväder som placerat sig ovanför de brittiska öarna.

Vad som helst som kan ses som en "färdig" spelare att komma till klubben måste ses som en bra värvning. Detta såvida man inte säljer sina rutinerade spelare, såklart. Vermaelen måste (om han värvas) ses, oavsett hur han fungerar, som ett steg i rätt riktning vad gäller Wengers värvningsfilosofi. Som han sade på hemsidan tidigare i våras:

"And if we buy, it certainly won't be players who lack experience. We have enough of those"

Han vet nog vad han sysslar med, trots allt. Värvar han två någorlunda meriterade och färdiga spelare, så kan det kanske bli en titel nästa år. Man kan ju i alla fall hoppas.

måndag 15 juni 2009

Exercise One

Första fäktningspasset på länge ikväll. Jag och Björn såg till att hålla värjans fana. Kanske inte högt, men vi höll väl i den. I övrigt var det bara florreviftare på plats. Mattias "Den eviga tonåringen" Magnusson och Jon "Teleskoparmen" Wallentin-Tärk gjorde Nisse och Lill-Nisse sällskap på den enkla florettscenen och viftade för fulla muggar. Jag kommer förmodligen göra dem sällskap på torsdag. Då ska jag försöka få på mig tältprojektet utanpå dressen för att, om aktuellt, registrera träff på min av naturen adorabla kropp.

Brasilien och Egypten gav mig ren och skär frustration idag. Jag gick in på toaletten för att raka mig. Då gör Brasilien 1-0 i matchens sjätte minut. Jag ser reprisen och går ner för att göra två mackor att äta innan jag drar till träningen. Då gör Egypten 1-1 genom Zidan i matchens åttonde minut. Jag rusar uppför trappan och ser reprisen innan jag återvänder till köket för att bli färdig med mackorna. Då gör Brasilien 2-1 i matchens tolfte minut. Jag rusar uppför trappan ännu en gång och ser reprisen innan jag går ner och gör klart mackorna. Sedan sitter jag där framför en lagom bra match tills att jag är på väg att gå ner, då Juan nickar in 3-1 på hörna från Elano.

Kunde de inte gjort alla mål medan man satt med ett aktiverat parasympaticus i soffan?

Satt uppe en stund i natt och kollade när Anna Nordqvist spelade hem McDonald's LPGA Championship i sitt femte framträdande på touren. Hann med att se de sista fyra hålen, förutom segerputten (efter ett inspel värdigt en rookiemästare där hon limmade flaggan från 200 m). Då dog streamen på atdhe. Kul, liksom. Man hade ju velat se glädjescenerna, men "Nej, sa Niklas".

Ska tydligen till tandläkaren kl 14.20 på torsdag. Can't Wait.

söndag 14 juni 2009

Walking On The Milky Way

Två matcher spelades idag i Confederations Cup. Hemmanationen Sydafrika tog emot Irak och bjöd på en sprakande fotbollsfest. I alla fall på läktarna. På planen hände det mindre än i det analoga TV-nätet. Förutom de sista 10 minuterna, då. Då hann hemmaspelarna med att missa ett friläge och att rensa en nick på offensiv mållinje. Den obligatoriska premiärdramatiken kom således. Bättre drag var det i match nr 2. Spanien kom till spel mot, ja, vilka var det? Tror att de hade vita dräkter. Torres gjorde hattrick innan klockan passerade 17 minuter. Cesc Fàbregas gjorde 4-0 efter 23 minuter. Målvakten chanslös på samtliga mål. Spanien gled runt utan bekymmer och gjorde precis som OMD spelar i låten i rubriken, vad de ville och kände för, oavsett hur bra och riktigt det egentligen var.

Slog pappa i moderatsporten squash idag. Det började dock ytterst tveksamt med 0-2 i set. Därefter gjorde jag typ 9-0 i tredje på pappa och vände sedan två underlägen i fjärde och femte till en mindre stabil 3-2-seger totalt. Måste säga att det märks att man inte tränat på hur länge som helst och inte spelat squash sedan Ludvig XIV fortfarande var en åtråvärd människa.

Det var förresten Nya Zeeland som fick spö av Spanien. Nya Zeeland kallas All Blacks i rugby, All Whites i fotboll. Det hade kanske gått bättre om All Blacks hade ställt ut sina 15 startande kloner av He-Man framför straffområdet.

Ska söka sommarjobb som typ dryckesplock imorgon. Dessutom ska jag hinna med att göra ett besök hos tandläkaren. Hoppas att domen blir som vanligt, dvs "fortsätt såhär, men använd gärna tandtråd". Undrar hur många gånger Sveriges tandläkare säger det på ett år. Eller så undrar jag helt enkelt inte det, eftersom det är sjukt ointressant.

lördag 13 juni 2009

Initiations

Det är en låt skriven och framförd av Tommy Emmanuel, mannen som trollband mig, mor, och yngsta syster, som satt med munnar lika öppna som de franska mästerskapen i tennis. Vi satt med en förundran jag inte upplevt på flera år. Eller, ja, nu ljög jag. Större förundran upplevde jag senast när Robin Söderling tog sig till till final i de franska mästerskapen häromveckan. Emmanuel fick mig att för första gången i mitt liv sitta klistrad framför TV:n för att se en snubbe ensam spela akustisk gitarr. Ett klipp med snubben ser du här. Ett annat ser du här.

Tack SVT, för att ni åter har en helkväll med musik!

Avslutningen på Trönningeskolan var skrattretande. När man fått perspektiv på det hela ser man att alla svarta svenska komedier som driver med uppträdanden i skolsammanhang verkligen är så pinsamma som man visar i filmerna. Det står en femteklass på scen och ska framföra Gyllene Tiders Gå & Fiska. Man sätter på en karaokeversion av denna sönderspelade och överskattade popdänga, medan barnen står stilla och nynnar på låten. Endast i vissa partier hör man att de faktiskt sjunger. De försöker inte göra det med stil. De försöker inte leva sig in i låten. De vill bara ta sig igenom detta emotionella helvete de för tillfället hamnat i där alla föräldrar filmar det debacle där alla äldre elever står och skrattar åt dem. Själv stod jag och försökte att inte skratta åt den uppenbarelse jag just fått.

Imorgon ska undertecknad bli översprungen av far min. Vi ska nämnligen spela squash, och jag ska låta honom springa tills han når laktatnivåer Michael Johnson aldrig ens kunde drömma om. Han ska få en puls inte ens Johan Röjler varit i närheten av. Så länge han får springa kommer jag att vinna. Mark my words.

Cristiano Ronaldo till Real Madrid (får man numera anta) för 1 000 000 000 svenska kronor. 1 000 000 000 svenska kronor. Förstår ni hur mycket pengar det är? Inte gör jag jag det i alla fall. Frågan är vad som händer i världen när man betalar flera John Smith-årslöner för att en/EN/uno/(1) spelare ska komma till just din klubb. Varför inte istället lägga 100 miljoner på att bara träna dina egna ungar att nå samma nivå? Någon av alla 1 000 000 barn som finns i Madrid lär ju kunna bli lika bra. Nej, girigheten är fruktansvärd. Själv kommer jag aldrig tjäna mer än 28 000 i månaden. Såvida ingen stortidning läser bloggen och ger mig ett rättfärdigt jobberbjudande som sportjournalist med en lön på, i runda slängar, 40 000 i månaden. Till att börja med, såklart.

fredag 12 juni 2009

Home

Så, då var man hemma igen. Hemma = Halmstad, stadten af Hjelm. Känns väldigt roligt att vara hemma. Att vara hemma på riktigt, att inte vara 55 mil från sin uppväxtort, sitt familjehem, sina rötter. Jag vill inte bli en av de som man tog upp i den storslagna och kvalitetsfyllda Om Natten, som gick på SVT för ett tag sedan, en person som kommer till Stockholm, storstaden, metropolen, för att glömma sina rötter och att man varit en litet halvblek, småtöntig anonym kille, för att istället bli Roliga Killen eller Balla Allan och tro att man är något. Det är de som ger Stockholm dåligt rykte. Jag tänker vara mig själv.

(Oj, vad jag lät snofsig i föregående stycke!)

Depeche har dragit igång sin turné igen efter att Dave opererat bort sin tumör i kissblåsan. Jag hoppas att han håller sig frisk nu, inte bara för sin egen skull, utan även för min skull, så att han i alla fall orkar köra giget på Parken den 30 juni.

På tal om konserter. Jag, Nisslass, Ankan och Ankans pojkvän har biljetter till Muse. Det har även Teres Major och en/flera av hennes kompisar i Danskland. 24 oktober kommer jag stå först i kön utanför Hovet och sedan kommer den snabbt utvecklade extasen att vidareutvecklas till en ohämmad och religiösliknande eufori. För andra gången i år. Jag tänker inte vara Svala snubben på DM, om vi säger sås.

Imorgon slutar yngsta syster årskurs 8. Vad fan hände med tiden? Växer hon ifatt mig även i ålder? Helvete, jag ska nog börja fatta att jag måste ta tag i saker och ting. Till exempel genom att sluta blogga halv ett på natten.