Över en vecka sedan förra inlägget. Jag skäms lite, samtidigt som jag är stolt nog att inte skriva annat än när jag verkligen känner för det. Idag är jag på ett sådant humör att jag vill skriva. Därför – ställ in era synnerver och läsfunktionen på max, ordna en kopp kaffe och värm en fryst kanelbulle i mikron, för här kommer bloggarnas motsvarighet till Ben Hur.
*****
Vi börjar med att dra en koll över studierna. Jag fick, som ni kanske noterat, godkänt resultat på tentan i Psykologi 1.
Helt obegripligt. Jag kom till tentan och när jag såg frågorna, så kände jag hur liemannen knackade mig på ryggen. Aldrig har jag känt mig så fruktansvärt chanslös i en situation, bortsett från när Steffen Launer gjorde slarvsylta av mig i Budapest 2006.
Jag kan komma ihåg en situation som kan jämföras med den här. Det var ett JSM i Kungsbacka, där jag mötte Erik Skårbratt i värjan i, skulle jag gissa, 32-tablån. Vi tar det i etapper.
Moment 1 – momentet före hetluften:
Matchen: Jag kliver upp på pisten, ganska hoppfull om en skräll.
Tentan: Jag kommer dit i hopp om att kunna klara tentan utan att ha pluggat något nämnvärt.
Moment 2 – starten:
Matchen: Erik tar ledningen med 8-1, och när jag sätter 2-8, så jublar jag ironiskt över poängen, helt uppgiven. Jag börjar fäkta enkelt för att kanske hålla siffrorna nere.
Tentan: Jag öppnar tentan och tittar på frågorna. Första nedslagningen i ringen. Jag har inte en aning om vad jag ska göra, utan bestämmer mig för att skriva det jag kan tänkas tycka vara rimliga svar.
Moment 3 – upphämtningen:
Matchen: Jag känner att jag kanske kan klara det ändå. Jag hämtar upp lite, och börjar jämna ut siffrorna. Det kan gå.
Tentan: Jag börjar skriva och märker att jag nu har skrivit på fem frågor (av sju, för G krävs fyra korrekt besvarade frågor). Fem frågor besvarade. 80% av dessa ska vara rätt. Inte omöjligt.
Moment 4 – Slutet:
Matchen: När vi närmar oss 15 stötar leder jag helt plötsligt, men tror inte helt på det själv, även om mitt självförtroende är relativt högt efter att ha hämtat upp sju stötar. Till slut vinner jag med uddastöten och vågar inte tro att det är sant.
Tentan: Måndagen den 2 november kommer mejlet med resultaten. Jag får upp hoppet om att kanske ha klarat den, men när jag ser att 7 är underkända, så är jag helt övertygad om att jag fått ett U. Dock, när jag öppnar filen och ser resultatet, så står där ett G bredvid min siffra och jag vågar inte tro att det är sant.
*****
Jag har fyllt år också. I måndags. Jag är numera officiellt förbi tonårsstadiet. På papperet, alltså.
*****
Football Manager 2010 har kommit ut. Det är, enligt uppgift, ett oerhört bra spel. Jag ämnar, inom en snar framtid, köpa detta spel. Finns för 299 kr som download på CDON.com. Det får bli när nästa CSN kommer.
*****
Det är 10 år sedan Tottenham slog Arsenal i ligaspelet. Drygt 10 år sedan.
*****
Det snöar i Stockholm lite då och då. Dock verkar den inte vilja annat än att smälta till stora vattenpölar, så att gemene mans fötter blir blöta och kalla.
*****
Jag har två Spotify-invites. Någon som vill ha?
*****
Alla ni som klagar på att ni inte gillar att lyssna på Anna Pohjanens analyser i svensk television ska inte klaga förrän ni upplevt smärtfarmakologikursen på Karolinska Institutet. Här har vi all möjlig smärta inbäddad i kursen. Fysisk som kognitiv. Mina öron håller på att ramla av när Anna Pohjanens baltiska kusin tar ton.
*****
Efter tentan på fredag kommer jag dricka öl. Inte en, utan flera. Det är jag tamejfan värd.
*****
Robert Enke, målvakt i tyska landslaget och Hannover 96, tog sitt liv igår, endast 32 år gammal. Killen hade varit svårt deprimerad och har försökt att i flera år hålla masken utåt, men till slut brast det.
En hel fotbollsvärld är chockad och sörjer Enkes bortgång, samtidigt som man känner med hans änka och deras dotter. Det är ingen liten incident som inträffat, utan något av det mest tragiska jag bevittnat (hur mycket man nu kan likställa “läsa på internet” med “att bevittna”).
*****
Jag valde, i måndags, fylld av empirisk erfarenhet, att inte titta på Fotbollsgalan. Enligt andras reaktioner, så hade den varit precis som vanligt:
Adam Alsing gör bort sig, Jessica Almenäs ser bra ut i olika klänningar, Zlatan Ibrahimovic tar hem Guldbollen, reklamavbrotten avlöser varandra och det som ska kallas för rolig och intressant underhållning blir mest värdelöst och ointressant pausaktivitet.
*****
På lördag ska jag läsa en bok jag lånade för längesedan av Teres Majors lägenhetskompis. Dags att läsa den, så att hon kan få tillbaka den någon gång. Och för att det tydligen är en grymt bra bok.
*****
Den sista Laxträffen i Sporthallen i Halmstad har ägt rum. Nästa gång kommer den att hållas i Halmstad Arena. Tacka fan för att stan äntligen fått en vettig arena för idrottsutövare och arrangemang.
*****
Nu känner jag att det är dags att avsluta min återkomst med en musikvideo.
