Episkt.

Ser att Hockeyligan gjort tack-filmer för samtliga lag i slutspelet. I Brynäs film tackar man även av Ove Molin efter sin karriär i klubben. Till tonerna av Depeches übergrymma In Your Room.

Piloerektion Bonanza i Casa del Fektus.

Bättre.

Märkligt det där, hur man kan må bättre efter att ha mått så dåligt.

Natten till idag låg jag och hade panik och hyperventilerade. Väckte morsan och lipade i luren så det stod härliga till. Idag är jag på rätt bra humör. Kanske lika bra att verkligen satsa på att bryta ihop och komma igen. Eller så var det en ren bonnröta.

Jag skiter i vilket faktiskt. Bättre mår jag och tentan är gjord. Inte avklarad, utan gjord. Risken är att jag får göra den en gång till i höst. Den dagen den sorgen.

* United åkte på två rejäla käftsmällar inom loppet av sex sekunder ikväll när Rooney först skadar foten och sedan när Olic gjorde 2-1. Rooneys skada såg inte bra ut. Eventuellt ett nytt brott i metatarsalbenen i fossingen. Kan bli ett par månader på det. Hej då ligan isåfall. Vad synd, säger jag. Inte.

* Åker hem på lördag. Ska bli skönt. Bli lite ompysslad.

Ett rop på hjälp

Någonstans kring 21.00 kom den krypande, den där känslan som får en att fundera kring livet och dess olika scenario. Den blir mer och mer påtaglig och till slut vill jag bara gråta.

Hjärnan är överbelastad.

Hjärtat kanske likaså.

Just nu behöver jag en kram. Mer än någonsin tidigare.

Jag kommer ihåg hur jag grät när min farbror begravdes. Hur jag tappade allt som hade med kontroll att göra när kistan var nedsänkt och allt var över.

Jag kommer ihåg hur jag grät när jag fick beskedet att Malla skulle avlivas och hur jag kastade mig i mammas famn för att försöka hitta ro.

Ikväll känner jag likadant. Det som skiljer detta tillfälle från tidigare är att ingen finns för att ge mig den där kramen. Kudden i sängen ger inte ifrån sig några hjärtslag eller andetag att lugna mig med.

Just nu mår jag bara skit. Det är det här som är det överlägset värsta med att bo ensam. Ingen finns här för den fysiska trösten som är överlägsen allting annat. Tårarna bara fortsätter att rinna nerför kinderna och jag är sekunder från att ge upp allt som har med detta att göra.

Jag ligger och gråter till min må dåligt-playlist i hopp om att det ska rensa bort det mesta. Jag går all-in på vemodet. Tömma kroppen på tårar.

Jag vill fly detta kalla, svarta rövhål till verklighet. Jag vill till mitt virtuella paradis, där jag slipper allt som har med ångest och gråt att göra.

Jag vill dit nu. Tyvärr känns det för tillfället bara som en stor jävla omöjlighet att komma härifrån.

Misär & Magi

Hittar inte min Violator-tischa som inhandlades på konserten i januari. Inte okej. Jag saknar den. Den är grym.

Annars är man som på moln denna fredag. Trots att man var i Le Flemp fram till lite mer än utsatt tid (14.00). Antar att Calle räddade inte bara mig, utan halva klassen genom sitt sätt att vara.

Arsenal-Barcelona i kvartsfinal. Vad jag tror om det läser ni här. Det ska bli helgrymt. Låt vara att risken för tidernas antiklimax är överhängande, men jag tror på seger och megafest på O’Learys Gamla Stan. Satan.

Nu: Leta lite till efter tischan.

Sen: Umgänge Deluxe på efterkollot.

Senare: Utgång med samma sällskap.

Pinsamt.

Så här går det när man är sjuk och inte har mkt annat att tänka på att kunna konversera på annat vis än SMS. Eller, ja, jag har ju haft min litteraturstudie i huvudet också, såklart. Det fråntar mig dock inget av pinsamheten med att inte ha skrivit något här på nästan en hel vecka.

Har under den friskare delen av min sjuka vecka gått promenader österut-söderut- västerut-norrut-österut för att på så vis ha gått i den, ähum, friska luften i snudd på en timme. Jag antar väl att luften nere mot Hammarby Sjöstad till är så rent man kan få det när man bor på Södermalm. Trevligt.

Extra trevligt var det dock idag när man hade sällskap på vägen. Det är roligare än att gå själv med iPodens (ganska så obekväma) hörlurar i öronen.

* Redovisningar imorgon i Vetenskapsmetodiken. En bruten värja i betyg till det.

* Blev utmanad av promenadbihanget, som påstår att jag egentligen anser How I Met You Mother vara roligare än Two And A Half Men. Efter att ha legat och tokgarvat under natten till Charlie Sheen och hans kumpaner, så vill jag ge serien fem värjor och utskåpning + Tagliariols guldstöt, medan HIMYM får nöja sig fyra värjor och stilpriset vid Silverfloretten.

Klart är i alla fall att jag ska testas i ämnet. Jag bangar inte.

Freitag.

Det innebär att det är Boston Legal på TV4. Riktigt bra serie. William Shatner är sanslöst underhållande i rollen som Denny Crane i serien som är en spinoff på betydligt mindre roliga Advokaterna, som gick i samma kanal för något år sedan.

Annars känns det väl bra. Hittade ett sanslöst roligt stycke när jag läste en av artiklarna idag.

"2 rabbits self-mutilated their right forepaw on day 5 post-surgery, which disqualified the animals from the study and these rabbits were killed"

Inhuman som jag är, så garvade jag besinningslöst när jag läste det.

* Arsenal.se laggar värre än Arsenal.com gjorde 1999 när man satt på 56-modemet hemma i Gullbranna. Det är inte ett bra betyg.

Nu inväntar vi Caps – Lightning på TV6.

Nej, men, eh, skoj, eh, kul.

Artikelläsning är inte för folk som vill ha spänning i sin vardag. Det är nämligen ganska ospännande och tråkigt. Mest tråkigt, faktiskt.

Får hoppas att man slipper läsa sånt i helgen. Då hjälper jag hellre mina nervösa, men ack så förtjusande, fadderstudenter i termin 1 att tentaplugga.

* Såg, till min ohämmade glädje, den gamla Blåkläder-reklamen på TV4 Sport. Ni vet vilken jag menar.

“That’s what I said! Blaaklaader!”

* På tal om reklam. Gör härmed reklam för Philip Karlssons blogg och hans musik på Spotify. Ta er gärna en titt och en lyssning.

Det var då helvete.

Då står man här igen, lite osäker på saker och ting. Man vet inte riktigt. Inte full koll på läget och man undrar en massa. Man är glad och hoppas, men samtidigt lite orolig där inne längst in i skallen.

Jag antar att man får leva med sånt.

* Real Madrid ut innan kvartsfinalspelet för sjätte säsongen i rad. Jag slår vad om en matchdag på O’Learys Gamla Stan att Pellegrini inte står som huvudansvarig när nästa säsong drar igång i augusti.

* Listan med stort F finns nu komplett på Arsenal.se. Ni finner direktlänk till bloggen till höger.

Challenge Bernadotte 2010.

Eftersom inte alla har varit inne på ChallengeBernadotte.org under helgen, så kör vi en sammanfattning på svenska à la Fektus. Därför – Challenge Bernadotte 2010’s…

…match: lagfinalen mellan Italien och Polen. Den hade allt. Skador, byten, flickidoler, upphämtningar, sudden death, kanelbullar, you name it.

…lår: Matthew Trager. Sörens macka, vad den killen har tränat fotarbete.

…fotograf: Christoffer Ejemyr, ni vet, killen som fäktar med innebandyglasögon, tog en magnifik bild på när Imre trampar på Garozzos klinga innan han träffar. Grymt.

…flopp: Nikolai Novosjolovs individuella tävling. Han åkte ut innan han hann koppla in. Typ.

…flopp II: Frankrike. Arma Frankrike. Ingen i deras lag nådde pallen. Dåligt, med deras mått mätt.

…flipp: Bernadotte-bloggen. Såklart

…flipp II: Calle Frisell. Såklart.

…florettfäktare: Peter Somfai. Ibland påminde han om Benjamin Kleibrink. Fast lite manligare, alltså.

…florreviftare: Paolo Pizzo fäktar som jag gör när jag inte har fäktat värja på ett tag och helt plötsligt blir pressad på just värja. Inga jämförelser oss emellan i övrigt.

…Arvid Täng: Jag, sittandes på läktaren på söndag förmiddag efter att ha varit vaken hela lördagsnatten efter insparken.

…mest stressade: Inte fan var det Arvid Täng i alla fall.

…mest efterlängtade: Gyrosen på Gyrella söndag kväll.

…mest berättigade kaxighet: Robin Kase och Vincent Alston, som båda vann fem av sex i poulen efter att ha siktat högt i intervjuerna inför. Grymt att se.

…pappa: C-H Wendt, 45, bland de 64 främsta, ett år efter att Janne T gjorde samma sak. Vem går vidare nästa år? Lasse Scharpff?

…Johnny Wilkinson: Delas mellan Garozzo och Rota, som båda vann i sudden. Dock kanske Garozzos är lite mer ball, eftersom det är något extra kul med fotstötar.

…Gabor Boczko: Gabor Boczko. I år igen.

…största: Chartovich, Vitryssland, är större än Abajo. Jo, det är sant. Jag lovar. Att fäkta mot Chartovich måste vara som att fäkta mot ett Empire State Building placerat ovanpå de f d tvillingtornen i WTC.

…sämsta vadslagning: Christian och Max. Dåliga.

…babe: Benjamin Steffen, såklart. Och det italienska laget.

Nu är det dags för mig att komma tillbaka till verkligheten. “Leta artiklar” står det i mitt imaginära anteckningsblock. Återkommer en annan gång.

Nära döden.

Höll på att slå ihjäl mig idag när jag skulle handla inför helgens bestyr. Den, till synes, ofarliga trappan ner till porten var snötäckt och hade jag inte hållit i mig i handledaren hade jag legat med en tudelad kropp. Har inte upplevt sådan halka sedan jag gick ut för att hålla ett idrottspass i ishallen iförd ett par slöa skridskor som inte ville skära i isen. Läskigt.

*****

Nu närmar det sig. Challenge Bernadotte. Imorgon bitti, kl 08.00 CET drar det igång med, förhoppningsvis svenska och irländska framgångar (man måste hålla en tumme för Benedict). Vi har publicerat ett flertal intervjuer på hemsidan redan och nu är det dags för deltagarna att visa vad de är gjorda av.

Själv ska jag spendera ca cirka 25 timmar i Eriksdalshallen under helgen, bara för att sedan kliva upp tidigt måndag morgon och sitta med ett då, till synes, skitdrygt Ping-Pong.

Tur att man har köpt nytt kaffe att avnjuta.

*****

Skrev ett blogginlägg på Arsenal.se idag (där ni hittar listans uppdaterade version). Det var första gången på länge och det kommer inte att bli något nytt inlägg förrän tidigast söndag kväll. Tung vecka för mina läsare på Arsenal.se.

*****

Kadett-EM pågår för fullt nere i Aten. Florettkillarna hade ingen bra dag. Eller, snarare, en katastrofdag. Oskar Weinberger, den, i mitt tycke, bästa av våra kadetter vann inte en match.

Han kom inte sist, som väl var, men man hade ju hoppats på lite mer.

Inte heller de ryska killarna kom sist. De kom etta, tvåa och, ja jävlar, trea. De var heller inte spelbara på att vinna dagens lagtävling, som vanns av - just det - Ryssland.

Till slut.

Nu är den här. Min egen iPhone. Tackar Bilisten Trönninge för den snabba uppskickningen efter att Televerket och Postverket haft lite för många kafferaster för att ha haft tid att ge Bilisten behövlig info för att kunna skicka hit paketet.

Det är värt varenda krona, det här. Magiskt bra uppfinning. Ska bara hitta något bra trådlöst nätverk att koppla upp sig på, så att man kan få ner mina playlists på Spotify till telefonen att använda offline. Då jävlar.

*****

Aaron Ramsey bröt benet i lördags. Bilderna är hemska. Riktigt hemska. Vidriga. Ryan Shawcross kommer in alldeles för sent och med alldeles för hög fart för att det ska vara försvarbart.

Några fåntrattar säger att det inte är avsiktligt att skada, men det är ingen ursäkt. Satsningen är vansinnig hur omedvetet det än må vara. Tyvärr ska tydligen en av de största supertalangerna i Premier League lida för det.

*****

Challenge Bernadottes hemsida är i full fart med att publicera mina och Challes intervjuer. Senaste inlägget handlar om Paolo Pizzo och Benjamin Steffen. Det är värt ett besök, kan jag säga.

*****

Någon som vet några bra och/eller roliga appar att ladda ner?

*****

Intressant arbetsform att sitta i PingPong hela dagarna torsdag, fredag och måndag. Inte direkt optimalt för min del, då jag känner att det är svårt att diskutera sånt här med folk utan att det är öga för öga. Jag antar att det bara är att lära sig.

*****

Snart lunch på stan, hoppas jag. Dags att planera helgens bestyr.

C U LaTour.