lördag 13 juni 2009

Initiations

Det är en låt skriven och framförd av Tommy Emmanuel, mannen som trollband mig, mor, och yngsta syster, som satt med munnar lika öppna som de franska mästerskapen i tennis. Vi satt med en förundran jag inte upplevt på flera år. Eller, ja, nu ljög jag. Större förundran upplevde jag senast när Robin Söderling tog sig till till final i de franska mästerskapen häromveckan. Emmanuel fick mig att för första gången i mitt liv sitta klistrad framför TV:n för att se en snubbe ensam spela akustisk gitarr. Ett klipp med snubben ser du här. Ett annat ser du här.

Tack SVT, för att ni åter har en helkväll med musik!

Avslutningen på Trönningeskolan var skrattretande. När man fått perspektiv på det hela ser man att alla svarta svenska komedier som driver med uppträdanden i skolsammanhang verkligen är så pinsamma som man visar i filmerna. Det står en femteklass på scen och ska framföra Gyllene Tiders Gå & Fiska. Man sätter på en karaokeversion av denna sönderspelade och överskattade popdänga, medan barnen står stilla och nynnar på låten. Endast i vissa partier hör man att de faktiskt sjunger. De försöker inte göra det med stil. De försöker inte leva sig in i låten. De vill bara ta sig igenom detta emotionella helvete de för tillfället hamnat i där alla föräldrar filmar det debacle där alla äldre elever står och skrattar åt dem. Själv stod jag och försökte att inte skratta åt den uppenbarelse jag just fått.

Imorgon ska undertecknad bli översprungen av far min. Vi ska nämnligen spela squash, och jag ska låta honom springa tills han når laktatnivåer Michael Johnson aldrig ens kunde drömma om. Han ska få en puls inte ens Johan Röjler varit i närheten av. Så länge han får springa kommer jag att vinna. Mark my words.

Cristiano Ronaldo till Real Madrid (får man numera anta) för 1 000 000 000 svenska kronor. 1 000 000 000 svenska kronor. Förstår ni hur mycket pengar det är? Inte gör jag jag det i alla fall. Frågan är vad som händer i världen när man betalar flera John Smith-årslöner för att en/EN/uno/(1) spelare ska komma till just din klubb. Varför inte istället lägga 100 miljoner på att bara träna dina egna ungar att nå samma nivå? Någon av alla 1 000 000 barn som finns i Madrid lär ju kunna bli lika bra. Nej, girigheten är fruktansvärd. Själv kommer jag aldrig tjäna mer än 28 000 i månaden. Såvida ingen stortidning läser bloggen och ger mig ett rättfärdigt jobberbjudande som sportjournalist med en lön på, i runda slängar, 40 000 i månaden. Till att börja med, såklart.

Inga kommentarer: