Beautiful Ones

Det kan man säga om målen i Sveriges match mot Vitryssland igår. Jösses. Det började med att Kislyak dundrar in bollen bakom Dahlin från sisådär 230 meter i en hastighet av någonstans i trakten av 297 m/s. Kort därefter drar Rasmus Elm till från samma distans, fast får hjälp av en försvarare, som uppenbart suicidalt stoppar fram skallen och frivilligt får bollen i huvudet. Sedan tror Marcus Berg att han är Zlatan Ibrahimovic och lirkar in 2-1 efter en dribblingsräd värdig en skyttekung i, typ, Holland, innan han avslutar halvleken med 3-1 efter en magisk kontring.

Tio minuter från slutet fullbordar Berg sitt kepstrick med en lyftning över den vitryske målvakten, som nog ska fundera över situationen lite bättre nästa gång han rusar ut och ska göra en Toni Schumacher. Den gode tysken hade ju i alla fall vett att knocka anfallaren.

En cirkel är ju inte en cirkel utan att den går samman i slutet, som inte är ett slut, utan en fortsättning av densamma, eller hur det nu är. I alla fall. Gustav Svensson såg till att sluta som vi började, med en riktig pärla från typ 25 meter rakt upp i krysset.

Sverige visade att man kan spela anfallsfotboll, trots att tröjan är gul och byxorna är blå. Rasmus Elm löpte. Berg och Toivonen skarvade och hade allmänhetens åkning (fast på gräs och utan skridskor). Rasmus Bengtsson och Bjärsmyr rensade rent framför Dahlin. Wernbloom kapade, tacklade, vann boll, chippade från distans och flinade som bara han kan göra. Vi kommer alla ihåg intervjun efter Bojan-kapningen tidigare i år.

Nog med fotboll nu. Fäktning är bättre. Imorgon blir det förhoppningsvis träning i C-hallen med Mattias, Jon, Robert och kanske några fler.

Tentan i fysiologi gick riktigt bra. Eller, den gick bra. Så kan vi säga. Jag klarade ett välförtjänt G efter att inte ha brytt mig om VG-frågorna. Inte för att jag inte kunde dem, för det gjorde jag. Däremot kändes det ovärt att svara på frågor som jag ändå inte kommer att ha nytta av när jag ändå kämpar för att nå G-gränsen. Skulle det nu ändå, mot ALLA odds, att jag klarat VG-gränsen på G-delen (vilket jag omöjligtvis kan ha gjort), så är det väl bara så att man har lärt sig ännu en läxa.

Den alltid lika pålitlige Melker På Adept har uträttat mirakel idag. Han har gett mig möjligheten att återigen använda min dator. Jag behövde inte ens byta ut hårddisken, utan han kunde rädda den ändå. Den var tydligen lite förvirrad efter debaclet i sen maj månad. Nevertheless, jag slipper lägga ut 600 kr exkl moms på 250 GB hårddisk. Nu kostar bara själva arbetet.

Tack, Melker! Du är en pärla!