Ber så hemskt mycket om ursäkt för att ni har behövt vänta så länge på min Londonrapport. Jag har som enda ursäkt att jag inte orkat. Det tär på krafterna att åka flygplan.
Fredagen började i ett rasande tempo. Jag och Matte mötte upp på stationen kl 5.45 och 30 minuter senare får vi ett sms från Jonas:
"6.12 öl nummer 1 :-)"
De menade verkligen allvar med denna resa. Jag och Matte tänkte att vi skulle ta det lugnt fredag för att vara alerta lördag, men Nej sa Niklas. Jonas kompis Markus tog med oss till ett antal ställen där vi drack öl innan jag och Matte tänkte gå hem. Dum idé helt klart. Vi yrade runt som packade kycklingar i minst en timme innan vi fick tag i en taxi som körde oss i ca tre minuter och vips, så var vi framme. Det skulle dröja någon timme innan Jonas och Andy kom hem, gapandes likt en onykter fotbollssupporter (hmm) utanför hotellet. Detta enligt Matty, då jag somnade innan jag ens intagit kontakt med kudden. Nåja, fantastiskt roligt hade vi haft, bland annat när vi höll med varandra i tio minuter angående bröstcancer-hypen, som ju är ganska löjlig med ala galor osv när folk dör i Aids typ varje sekund. Innan dess hade vi först häpnat över att klockan bara var 19.50 och vi redan hade hävt i oss ett flertal öl. Två öl senare var vi ännu mer häpna när klockan bara var 20.10. I guess that sums it up.
Dagens citat:
"Jävlar, vad mycket ost det var på denna!"
(Andy på Pizza Hut två sekunder efter han hävdade att Jonas utlägg om något helt annat var jätte intressant)
Lördagen var sanslös den också. Efter att ha ätit Continental Breakfast (läs: tuggat rostat bröd och spanat in en sanslöst makalöst otroligt snygg tjej, tamejfan en elva, och dessutom på ett naturligt vackert sätt) så begav vi oss till Subway för att äta god kyckling-med-sallad-rödlök-tomat-och-lättmajonnäs-macka. Vi begav oss efter målet till nästa mål (trumvirvel-cymbal), Emirates Stadium, där jag inhandlade en pikétröja, en flagga och en nyckelring. Det sistnämnda var ett äkta impulsköp en meter kö innan jag skulle betala det andra. Förlåt.
Matchen då? Jo, efter att Wenger sumpat första halvlek genom att sätta Alex Song Donkey Kong på högerbacken satte Walcott fart i andra och vände på steken till 3-1 inför ett antal rallare till Evertonfans som tvunget skulle veva framför poliserna som snällt bar bort gentlemännen dit de hör hemma. Jublet visste inga gränser när Nasri gjorde 1-1 och lika högt måste decibelmätaren ha nått när Tony Hibbert klippte benen på Denilson och 60 000 ropar "off, off, off" och domaren drar upp - det gula kortet.
Lördagkvällen blev lugnare än fredagskvällen, ja, för alla utom Jonas, som följde med Markus ut igen. Vi andra gick till hotellet ganska tidigt, var vi stod i samma hiss som fem svenska kvinnor, som ovetandes häver ur sig: "Nämen tjejer, de ska till samma våning. Vad säger ni? Ska vi följa med dem eller ska de följa med oss?" Det var ofattbart svårt att hålla sig, och när jag skulle dra upp nyckelkortet knckte sig undertecknad totalt, och frågan är om de inte hörde oss. Fantastiskt roligt.
Dagens citat; Markus vänder sig från en diskussion på ena sidan bordet till andra änden och säger:
"Fan, du ser ju ut som en polkagris i den skjortan"
Ingen fattade nånting, utan bara vek sig av skratt. Ungefär som fredagens Pizza Hut-incident.
Söndag innebar Imperial War Museum, där Holocaustutställningen gav otroligt mycket information och intryck från alla håll och kanter så att man inte orkade ta sig igenom resten av muséet. Däremot fick man se en kanon som skjuter iväg 860 kg tunga pjäser ca 30 km. Power, någon?
Kvällen innebar öl på hotellet, där de kvinnliga hotellgästerna klädde sig i det minsta de hade men där det i vissa fall (2%) var trevligt. I ena sällskapet var det en tjej som var snygg, resten såg ut som nyutpetad slemmig snorbobba som man försökt få ut i fem minuter. Framåt 23 kom den snygga och den fulaste fram till oss fyra och ställde två frågor:
1. Where do you come from?
2. Are you gay?
Vi fattade ingenting, men någon timme senare kom den fula fram med en inte lika ful tjej och hävdade att den snygga tjejen "really needs sex, it's her birthday" varpå vi lackade fullständigt och sa att de skulle gå, men eftersom de vägrade gå, så gick vi istället.
Dagens citat:
"Då höll jag på att störda ur"
Jonas efter att "den bögigaste bartendern nånsin" vägrat servera Jonas när Jonas sagt "Thank You".
Måndagen var endast hemresa, och få saker finns att nämna. Bland de få saker finns väl att Matte höll på att få sitt boarding pass borttappat av personalen på Stansted när han gick igenom säkerhets-kontrollen, att passageraren till höger om Matte höll på att slunga sönder vingarna när han kliade sig i örat eftersom han använt in-earlurar hela resan. Jag och Jonas knäckte oss något brutalt på ett sådant trött sätt, som bara genomtrötta människor kan.
Tågresan hem gick utan incidenter, och väl hemma fanns det bara att sova som gällde. Det tär på krafterna att åka flygplan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar