Så har ännu ett mord begåtts, och det begicks långsamt och var så smärtsamt att bevittna utan att egentligen ha makten att hindra överfallet. Marcus Birro har stängt ner sin magnifika privata blogg efter att ha utsatts för en massa onödigt skitsnack i media, bloggar och andra sammanhang under den senaste veckan. Han är en måltavla för alla som vägrar inse människans sårbarhet.
Den gode Birro har varit sårbar. Han har erkänt sina egna svagheter. Han döljer inte ansiktet när han är ledsen. Därför får han ta emot omåttligt med förolämpningar från alla möjliga håll.
Någon som ser något rimligt i det hela?
Det började med att han stängde ner kommentarerna på sin Italienblogg på SvenskaFans.com efter att han tyckte att nivån sjönk alldeles för lågt med påhopp, irrelevant skitsnack och rena förolämpnigar. Sedan hamnade han i bråk med Katrin Zytomierska, som i TV hånat Idol-deltagare och attackerat Birro med diverse påhopp efter att han reagerat på hennes utspel i Kvällsöppet. Striden pågick en stund innan Katrin bad om ursäkt, men fick ändå behålla jobbet på TV4. En stund efter bråket fick Birro en kommentar på sin privata blogg som han själv publicerade i nästa blogginlägg:
"Katrin vann över dig din lilla lus och nu gnager du väl på dina döda barns ben igen din snuskige lille italienske dödgrävare. Jag hoppas innerligen att du dör snart och då ska vi pissa på din grav innan vi skändar den fullständigt"
Vart är världen på väg? Detta skrevs i oktober 2008. Han stängde ner bloggen i två veckor innan han tog sig samman och återupptog skrivandet den femte november. Ska en oskyldig människa behöva stå ut med såna här fullständiga absurditeter? Vem fan skriver sådant? Givetvis var författaren stolt över sin åsikt och publicerade allt anonymt.
Moget. Vuxet. Ansvarsfullt. Nästan lika personligt som att demonstrera på stan med en snusnäsduk framför ansiktet, fast på stan är man ju i alla fall där, på plats. Den som skrev citatet ovan har förmodligen suttit hemma i sin sunkiga tvårummare i Bredäng med stoltheten förankrad i den senaste fyllefesten.
Nej, nu har Marcus Birro helt och hållet tröttnat på detta skitsverige och tagit bort bloggen från sin hemsida, men allt finns fortfarande tillgängligt på http://www.marcusbirro.se/bloggen/. Jag har även en länk i sidomenyn för de som inte redan har upptäckt det. Läs och lev.
Ett krypin för en person som bör beskrivas som väldigt ödmjuk och allmänt bäst.
5 kommentarer:
Vilken absurd jävla kommentar. Tråkigt på bloggen, men man kan inte klandra honom.
Tack för det här inlägget!
Jag kan inte annat än beklaga att Marcus Birro har stängt dörren till Bloggosfären. Saknar hans ord, hans klokhet och stämningen han lockar fram.
Fruktansvärt tråkigt, internet har blivit ett sätt att håna och sedan gömma sig i. Ansvaret för sina ord finns inte längre, man lämmnar dem där, fegt nästan skamset.
Mycket trist att bloggen inte finns attläsa längre. men det finns alltid en gräns för vad man tål.
Men otroligt synd.
Tack för det inlägget säger jag med! Fattar inte hur människor är funtade som slänger ur sig sådana avskyvärdheter! *mår illa* Saknar också Birros bloggande, han skriver så vackert och poetiskt så man blir alldeles lycklig ju.
Det är lätt att bekänna andras synder. Ingen som tror att Sveriges bittraste person kanske börjar komma ikapp sig själv och inse att vara förbannad på ett osmält sätt inte ger några poäng i kulturen, och att det är därför han stänger ner sin blogg, omedveten om det eller inte? Nehej. För han är ju så poetisk. Och alla andra är dumma. Well, well.
Skicka en kommentar