Home

Så, då var man hemma igen. Hemma = Halmstad, stadten af Hjelm. Känns väldigt roligt att vara hemma. Att vara hemma på riktigt, att inte vara 55 mil från sin uppväxtort, sitt familjehem, sina rötter. Jag vill inte bli en av de som man tog upp i den storslagna och kvalitetsfyllda Om Natten, som gick på SVT för ett tag sedan, en person som kommer till Stockholm, storstaden, metropolen, för att glömma sina rötter och att man varit en litet halvblek, småtöntig anonym kille, för att istället bli Roliga Killen eller Balla Allan och tro att man är något. Det är de som ger Stockholm dåligt rykte. Jag tänker vara mig själv.

(Oj, vad jag lät snofsig i föregående stycke!)

Depeche har dragit igång sin turné igen efter att Dave opererat bort sin tumör i kissblåsan. Jag hoppas att han håller sig frisk nu, inte bara för sin egen skull, utan även för min skull, så att han i alla fall orkar köra giget på Parken den 30 juni.

På tal om konserter. Jag, Nisslass, Ankan och Ankans pojkvän har biljetter till Muse. Det har även Teres Major och en/flera av hennes kompisar i Danskland. 24 oktober kommer jag stå först i kön utanför Hovet och sedan kommer den snabbt utvecklade extasen att vidareutvecklas till en ohämmad och religiösliknande eufori. För andra gången i år. Jag tänker inte vara Svala snubben på DM, om vi säger sås.

Imorgon slutar yngsta syster årskurs 8. Vad fan hände med tiden? Växer hon ifatt mig även i ålder? Helvete, jag ska nog börja fatta att jag måste ta tag i saker och ting. Till exempel genom att sluta blogga halv ett på natten.