Idag är det exakt 21 år sedan min mamma och pappa gifte sig med varandra. 21 år. Det är, typ, 252 månader. Jisses. Här känner man att man ibland börjar bli gammal, men så kommer mor och far genast och sätter ett brutalt stopp för de känslorna, som omgående byts ut till en lätt besvikelse.
Mamma gifte sig innan hon fyllt 22 år. Det är som om jag skulle gifta mig om två år. No way, José, säger jag. Jag har ju inte ens flickvän, liksom. Om jag sedan lyckas skaffa flickvän ska jag helst lyckas övertala åbäket om att vi ska gifta oss en vacker dag också. Det är väl inte det enklaste det heller, får man anta.
Sedan är det ju biten med att skaffa barn. När ska man ha tid med sådant? Jag tänker på vår kursare som kom till uppropet med tjockmage och inte gick mer än till ungefär mars innan hon hoppade av för att bli mammaledig. Hur länge kommer hon vara borta? Tänker hon återuppta studierna om ett år? Var det då värt att börja nu? Nej, barn får fanimej vänta.
* Det har åskat och blixtrat och mullrat tre kvällar i rad nu. SKa tydligen regna ikväll, vilket lär innebära Fyra I Rad. Nåja, man får väl sitta med korsordet i näven ikväll också.
* Dessa frågor i livet. Idag undrar jag om jag ska ta ut stereon likt det jag gjorde igår, eller om jag ska göra en jättegrej och koppla den stationära datorns högtalare till min laptop och sätta vid balkongen. Det är inte lätt att leva i denna materiellt rubbade värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar