Oh Shit

Tänkte fäkta lite värja idag. Igen. Tyvärr tänkte pappa också att det vore roligt att fäkta värja. Den killen ska hålla sig till sin förpestade florettfäktning. Jag och Robert kan få fäkta värja. Kanske Mattias också, han har trots allt kontroll. Men pappa ska hålla sig till sin florett.

Idag fick vi det slutgiltiga beviset. Pappa är trött efter ett par matcher och går upp mot mig på pisten. Jag fäktar sketdauligt i första matchen. Två stötar in i nästa match (0-2) får jag rycket. “Hora! Fan vad jag fäktar dåligt!” ekar i hela lokalen. Jag kastar masken på golvet och sparkar iväg den. Jag plockar upp masken och tar ett varv runt min pisthalva innan jag ställer mig i garde för att fäkta färdigt. Jag går upp till 3-2 och till slut blir det 4-4.

Jag går framåt för att attackera med en fléche, men innan jag hinner göra min marché gör pappa ett okontrollerat (?) utfall med spetsen riktad mot min högerfot (en dyrgrip, med tanke på utdelningen på fotbollen i helgen). Fotens rörelse i min marché blir som en spark rakt mot pappas värja som inte böjer sig alls. Inte heller pappas arm böjs, utan det känns som om värjan går igenom foten på mig. Pappa blev helspak och jag kände som en sådan där stöt man får på ulnarisnerven och halva handen försvinner, fast nu var hela foten borta.

Han träffade rakt på båtbenet, os naviculare, och förmodligen någon nerv som stängde av sensoriken i foten för en stund. Högläge och tryckförband gällde och mitt träningspass var över.

Kanske var det lika bra.