Här sitter man. Sent. Onsdag kväll. Apoptygma Berzerks fantastiska Mourn ljuder ur de halvkassa högtalarna i min bärbara HP. Värmen strömmar ur datorn och svetten rinner. Det är jobbigt att använda en bärbar dator 2009.
Ikväll spelade Arsenal (i Spurströjor?) borta mot Standard de Liège i Champions League. Eller, ja, det var nog Spurs som spelade, så som Standard fick dominera. 2-0 efter fyra minuter. Arsenal i chock. Majonnäsmannens son i chock. Pizzan som man köpt, dagen till ära, satte sig på tvären någonstans i duodenum. Som väl var vann man till slut. Orättvist, javisst.
Karma var ordet, sa Bull.
Gick in på Pet Sounds idag. De hade inte fått in The Resistance ännu. Överraskande nog, skulle jag påstå, eftersom Majoren fått hem sin skiva redan igår. “Vi kanske får in den på fredag” fick jag höra.
Tackar, tackar.
Hämtade ut två böcker på vägen till skolan. Den ena, Physiology of Sports and Exercise, är tydligen väldigt användbar. Den andra, American College of Sports and Medicine’s Resource Manual for Guidelines for Exercise Testing and Prescription, är tydligen inte alls lika användbar. Men - den är mäktig att ha i bokhyllan. Det är det som räknas mest av allt när man pluggar på universitet.
Funderar på att ha en namnskylt på mig i skolan imorgon där det står “Rudolf”. Har en underjordisk finne mitt på kroken. Känns väl sådär, för att vara ärlig.
Jag har en ny favorit på EuroTalk-fronten. P-J från Norge. Han stod upp som en man när Niva snackade skit om Henry och hyllade (nåja) Adebayor. Dessutom verkar han vara en helskön gutt. Han jobbar på norska Canal+, om ni undrar. True Gooner dessutom. Sånt gillar vi.
Igår fick Spotify tvärryck. Inte en reklamsnutt spelades på ca två timmar. Jag gillar’t. Jag är inte lika lyckosam idag.
Ska försöka avrunda detta väl formulerade och organiserade inlägg på något värdigt sätt. Det blir med en inbäddad YouTube-video. Håll till godo, vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar