Nu står vi där igen. Fotboll är inte längre ett spel som bygger på att göra mål och att spela ut motståndarna. Arsenal är för bra för de engelska bonnagängen som inte kan slå mer än tre passningar inom laget, och enda chansen för bonnagängen är att kötta. Korpnivå typ.
Senaste offret är Eduardo da Silva, brassekroaten som kom till Arsenal i somras. Precis när han kommit in i spelet på engelsk mark utsätts han för sitt livs trauma. Martin Taylor kommer in på värsta Roy Keane-manér och fullkomligt trasar sönder hans benpipor, och benet flyger nästan av helt.
Var kommer detta sluta?
Det har legat i luften, men jag blev såklart chockad när jag såg incidenten idag för första gången, när jag såg Cescs minspel och tårar, när han som första man på platsen såg vad som hänt.
Inte konstigt att Arsenal ligger under i paus, trots numerärt överläge.
Hoppas bara att folk inser att de inte kan hålla på och spela sån här s.k. "fotboll", som mer påminner om fula gubbar på jakt efter de vackra flickorna. Bort med skiten nu, jag vill inte se fler sådana här skador, inte på någon.
Inte ens på Robbie Keane.
Sedan vill jag bara ta upp domarnivån också. Helt oförklarligt hur James McFadden kan få frispark när han springer rakt in i Flamini. Självklart gör han mål på frisparken. Ok, ett misstag kan alla göra, och jag kan förlåta honom när Arsenal fullt rättvist vänder på steken i andra, men att sedan skänka bort en absurd straff i 94:e minuten är ett lustmord på fotbollen. Klockrent på bollen, ungefär som när Milan fick straff mot Bayern München i CL förra året.
Att låta svinen ta poäng i en sån här match är rena avrättningen av fotbollen.
Visst, det är såklart dåligt av Arsenal, jag menar, Adebayor hade kunnat slå en tremeterspassning (idag igen) till sin kollega i Bendtner och det hade varit 3-1 och gonatt, men så blev inte fallet. Han skulle tvunget avgöra själv och det gick som det gick.
Jag hatar dåliga engelska fotbollslag.
HATAR dåliga engelska fotbollslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar