Jag förstår mig inte på mig själv ibland. Jag VET att jag inte kan påverka matchen ikväll. Jag VET att Arsenal kommer komma ut med ett helt annorlunda lag jämfört med helgens debacle. Jav VET också att världen inte går under om inte Arsenal vinner ikväll. Ändå är jag fruktansvärt spänd och nervös.
Förmodligen får jag ta på mig min Hleb 13 för att känna mig lite lugn och för att så att säga gjort mitt allra bästa för att hjälpa laget på väg mot kvarten.
Mamma säger att, om jag inte kan hålla mitt humör i styr när jag ser Arsenal, så måste jag söka hjälp. Jag funderar nästan på det.
Nu väntar vi bara på att få se startelvan, och sedan bänkar vi oss framför tv:n och antingen njuter eller plågas.
Det mesta talar för det sistnämnda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar