Midsummer night

Midsommar är en trevlig tradition. Den ska bara spenderas på rätt sätt. Ett sätt som fungerar ganska bra, och som jag rekommenderar, är att göra som jag gjorde igår. Det blev en riktigt bra midsommarafton.

Dagen började med uppstigning kl 9.57 (vi barn skulle vara uppe ur bäddarna innan 10.00) med frukost som följd. Sedan anlände familjen Lundkvist med en touch av Herr Johansson, och en halvtimme senare anlände även farmor och kusin med stor, stark hund. Hunden, ja. Den har numera sett till att stackars Miriam inte ännu vågar ta sig ut i uterummet, sedan hon fick en otrevlig överraskning igår eftermiddags i och med Bob Klintons närvaro och något överaktiva livsglädje.

Katten kom in i huset igen i morse. 18 timmar tog det med andra ord innan hon vågade visa sig igen efter denna sanslösa chock. Jag menar, 50 kg muskler är inget man gosar med om man heter Miriam, är 2 kg pälsbeklädd cancersjuk och allmänt skraj. Och katt.

Efter en god middag och delikat kladdkaka till efterrätt bar det av till Trottaberg, och bröderna Anderssons midsommarfest. Jag fick skjuts från stan av Timmie, som körde bil dit, men inte hem. Det bjöds på diverse goda saker, som pepparbiff, potatis, sauce béarnaise och lite efterrätt, som tårta och glass med jordgubbar. Mycket trevligt umgänge, och (ja, visst, det var inte helt och hållet 100 % nyktert) kanske snart värvat en ny medlem till FFF. Dock ska en del klaffa för att värvningen ska slutföras.

Bara 10 dagar kvar till Depeche Mode i Parken.

It's just a question of time.

Grande

Jag är i chocktillstånd. Jag loggar in på Statcounter för att kolla lite statistik från dagen. Jag ser att jag har haft 40 besökare hittills idag. Till min förvåning, och till en början besvikelse, så ser jag att jag hade haft 230 besökare under gårdagen, något som inte alls stämde överens med verkligheten. Nu hade Statcounter fått tokspel. Trodde jag. Det var ett nytt dygn, och Joakim hade under sista timmen av dygnet den 18 juni haft en, sisådär, 200 besökare.De första 40 minuterna hade jag haft typ 40 besökare. Jag förstår ingenting. Absolut ingenting.

Jag börjar leta lite bland statistiken och ser ett mönster. Nästan alla de senaste besökarna har kommit från antingen Twitter.com eller marcusbirro.se/bloggen. Jag besöker Marcus Birros blogg och kikar bland länkarna. Ingenting. I hans twitterstatus ser jag dock följande:

"Mitt i sörjan denna hemska torsdag hittar jag detta: http://bit.ly/Sp3Kb 2 hrs ago"

Jag klickar på länken och kommer till mitt inlägg angående hans bloggnedläggning. Förstår ni hur stort detta är? Min stora idol vad gäller skrivande och känsloförmedling har läst min blogg och uppskattar det jag skriver! Så jävla grande! Jag har på mitt eget sätt gjort min idol glad denna kväll.

Det är nästan att man fäller en liten tår. En tår av lycka och stolthet.

At the dentist

Helvete. Fan. Jävlar. Bananskrud. Här går man till tandläkaren med hopp om att allt är guld och gröna skogar och att det dessutom är gratis, då jag fortfarande inte är 20 fyllda.

Nej, sa Niklas.

Här har man ett hål som behöver lagas och en del små som jag behöver bearbeta själv med flourskölj och tandtråd. Inte fan var det gratis heller. 635 kr kostade dagens kalas, och eftersom jag måste laga ett hål kommer det bli ytterligare 950 kr ihåligare i min Schweizerost till plånbok. Som väl är har man en tandvårdsförsäkring som börjar gälla 1 juli som ger mig 300 kr rabatt. Således kostar lagningen endast ca 650 kr.

Något är fel i denna värld. Väldigt fel. Vad hände med gratis tandvård för alla under 25?

Mord i mina tankar

Så har ännu ett mord begåtts, och det begicks långsamt och var så smärtsamt att bevittna utan att egentligen ha makten att hindra överfallet. Marcus Birro har stängt ner sin magnifika privata blogg efter att ha utsatts för en massa onödigt skitsnack i media, bloggar och andra sammanhang under den senaste veckan. Han är en måltavla för alla som vägrar inse människans sårbarhet.

Den gode Birro har varit sårbar. Han har erkänt sina egna svagheter. Han döljer inte ansiktet när han är ledsen. Därför får han ta emot omåttligt med förolämpningar från alla möjliga håll.

Någon som ser något rimligt i det hela?

Det började med att han stängde ner kommentarerna på sin Italienblogg på SvenskaFans.com efter att han tyckte att nivån sjönk alldeles för lågt med påhopp, irrelevant skitsnack och rena förolämpnigar. Sedan hamnade han i bråk med Katrin Zytomierska, som i TV hånat Idol-deltagare och attackerat Birro med diverse påhopp efter att han reagerat på hennes utspel i Kvällsöppet. Striden pågick en stund innan Katrin bad om ursäkt, men fick ändå behålla jobbet på TV4. En stund efter bråket fick Birro en kommentar på sin privata blogg som han själv publicerade i nästa blogginlägg:

"Katrin vann över dig din lilla lus och nu gnager du väl på dina döda barns ben igen din snuskige lille italienske dödgrävare. Jag hoppas innerligen att du dör snart och då ska vi pissa på din grav innan vi skändar den fullständigt"

Vart är världen på väg? Detta skrevs i oktober 2008. Han stängde ner bloggen i två veckor innan han tog sig samman och återupptog skrivandet den femte november. Ska en oskyldig människa behöva stå ut med såna här fullständiga absurditeter? Vem fan skriver sådant? Givetvis var författaren stolt över sin åsikt och publicerade allt anonymt.

Moget. Vuxet. Ansvarsfullt. Nästan lika personligt som att demonstrera på stan med en snusnäsduk framför ansiktet, fast på stan är man ju i alla fall där, på plats. Den som skrev citatet ovan har förmodligen suttit hemma i sin sunkiga tvårummare i Bredäng med stoltheten förankrad i den senaste fyllefesten.

Nej, nu har Marcus Birro helt och hållet tröttnat på detta skitsverige och tagit bort bloggen från sin hemsida, men allt finns fortfarande tillgängligt på http://www.marcusbirro.se/bloggen/. Jag har även en länk i sidomenyn för de som inte redan har upptäckt det. Läs och lev.

Beautiful Ones

Det kan man säga om målen i Sveriges match mot Vitryssland igår. Jösses. Det började med att Kislyak dundrar in bollen bakom Dahlin från sisådär 230 meter i en hastighet av någonstans i trakten av 297 m/s. Kort därefter drar Rasmus Elm till från samma distans, fast får hjälp av en försvarare, som uppenbart suicidalt stoppar fram skallen och frivilligt får bollen i huvudet. Sedan tror Marcus Berg att han är Zlatan Ibrahimovic och lirkar in 2-1 efter en dribblingsräd värdig en skyttekung i, typ, Holland, innan han avslutar halvleken med 3-1 efter en magisk kontring.

Tio minuter från slutet fullbordar Berg sitt kepstrick med en lyftning över den vitryske målvakten, som nog ska fundera över situationen lite bättre nästa gång han rusar ut och ska göra en Toni Schumacher. Den gode tysken hade ju i alla fall vett att knocka anfallaren.

En cirkel är ju inte en cirkel utan att den går samman i slutet, som inte är ett slut, utan en fortsättning av densamma, eller hur det nu är. I alla fall. Gustav Svensson såg till att sluta som vi började, med en riktig pärla från typ 25 meter rakt upp i krysset.

Sverige visade att man kan spela anfallsfotboll, trots att tröjan är gul och byxorna är blå. Rasmus Elm löpte. Berg och Toivonen skarvade och hade allmänhetens åkning (fast på gräs och utan skridskor). Rasmus Bengtsson och Bjärsmyr rensade rent framför Dahlin. Wernbloom kapade, tacklade, vann boll, chippade från distans och flinade som bara han kan göra. Vi kommer alla ihåg intervjun efter Bojan-kapningen tidigare i år.

Nog med fotboll nu. Fäktning är bättre. Imorgon blir det förhoppningsvis träning i C-hallen med Mattias, Jon, Robert och kanske några fler.

Tentan i fysiologi gick riktigt bra. Eller, den gick bra. Så kan vi säga. Jag klarade ett välförtjänt G efter att inte ha brytt mig om VG-frågorna. Inte för att jag inte kunde dem, för det gjorde jag. Däremot kändes det ovärt att svara på frågor som jag ändå inte kommer att ha nytta av när jag ändå kämpar för att nå G-gränsen. Skulle det nu ändå, mot ALLA odds, att jag klarat VG-gränsen på G-delen (vilket jag omöjligtvis kan ha gjort), så är det väl bara så att man har lärt sig ännu en läxa.

Den alltid lika pålitlige Melker På Adept har uträttat mirakel idag. Han har gett mig möjligheten att återigen använda min dator. Jag behövde inte ens byta ut hårddisken, utan han kunde rädda den ändå. Den var tydligen lite förvirrad efter debaclet i sen maj månad. Nevertheless, jag slipper lägga ut 600 kr exkl moms på 250 GB hårddisk. Nu kostar bara själva arbetet.

Tack, Melker! Du är en pärla!

Big Dipper

Det finns faktiskt en låt som heter så. Karlavagnen. Ett program jag just nu sitter och lyssnar på. Ett program där Marcus Birro spenderar sin fredag med att ta emot samtal från lyssnare och sedan diskuterar kring ämnet som lyssnaren vill prata ut om. Jag har alltid haft en viss skepsis kring detta program, mest eftersom alla trailers varit så sanslöst ointressanta och tråkiga. När jag däremot fick höra att Birro sysslade med programmet, ja, då förstår ni att jag var tvungen att ge det en chans. I alla fall de program han var programledare för.

Arsenal uppges vara nära att signa Thomas Vermaelen, en 23-årig belgisk mittback spelandes i Ajax i Nederländerna. Hoppas att han blir klar tidigt denna gång. Senast Arsenal skulle köpa en spelare (Arshavin), då blev inte affären klar förrän efter transferfönstret stängde, men som väl var hade engelska klubbar dispens gällande kontraktsskrivande tack vare det vidunder till oväder som placerat sig ovanför de brittiska öarna.

Vad som helst som kan ses som en "färdig" spelare att komma till klubben måste ses som en bra värvning. Detta såvida man inte säljer sina rutinerade spelare, såklart. Vermaelen måste (om han värvas) ses, oavsett hur han fungerar, som ett steg i rätt riktning vad gäller Wengers värvningsfilosofi. Som han sade på hemsidan tidigare i våras:

"And if we buy, it certainly won't be players who lack experience. We have enough of those"

Han vet nog vad han sysslar med, trots allt. Värvar han två någorlunda meriterade och färdiga spelare, så kan det kanske bli en titel nästa år. Man kan ju i alla fall hoppas.

Exercise One

Första fäktningspasset på länge ikväll. Jag och Björn såg till att hålla värjans fana. Kanske inte högt, men vi höll väl i den. I övrigt var det bara florreviftare på plats. Mattias "Den eviga tonåringen" Magnusson och Jon "Teleskoparmen" Wallentin-Tärk gjorde Nisse och Lill-Nisse sällskap på den enkla florettscenen och viftade för fulla muggar. Jag kommer förmodligen göra dem sällskap på torsdag. Då ska jag försöka få på mig tältprojektet utanpå dressen för att, om aktuellt, registrera träff på min av naturen adorabla kropp.

Brasilien och Egypten gav mig ren och skär frustration idag. Jag gick in på toaletten för att raka mig. Då gör Brasilien 1-0 i matchens sjätte minut. Jag ser reprisen och går ner för att göra två mackor att äta innan jag drar till träningen. Då gör Egypten 1-1 genom Zidan i matchens åttonde minut. Jag rusar uppför trappan och ser reprisen innan jag återvänder till köket för att bli färdig med mackorna. Då gör Brasilien 2-1 i matchens tolfte minut. Jag rusar uppför trappan ännu en gång och ser reprisen innan jag går ner och gör klart mackorna. Sedan sitter jag där framför en lagom bra match tills att jag är på väg att gå ner, då Juan nickar in 3-1 på hörna från Elano.

Kunde de inte gjort alla mål medan man satt med ett aktiverat parasympaticus i soffan?

Satt uppe en stund i natt och kollade när Anna Nordqvist spelade hem McDonald's LPGA Championship i sitt femte framträdande på touren. Hann med att se de sista fyra hålen, förutom segerputten (efter ett inspel värdigt en rookiemästare där hon limmade flaggan från 200 m). Då dog streamen på atdhe. Kul, liksom. Man hade ju velat se glädjescenerna, men "Nej, sa Niklas".

Ska tydligen till tandläkaren kl 14.20 på torsdag. Can't Wait.

Walking On The Milky Way

Två matcher spelades idag i Confederations Cup. Hemmanationen Sydafrika tog emot Irak och bjöd på en sprakande fotbollsfest. I alla fall på läktarna. På planen hände det mindre än i det analoga TV-nätet. Förutom de sista 10 minuterna, då. Då hann hemmaspelarna med att missa ett friläge och att rensa en nick på offensiv mållinje. Den obligatoriska premiärdramatiken kom således. Bättre drag var det i match nr 2. Spanien kom till spel mot, ja, vilka var det? Tror att de hade vita dräkter. Torres gjorde hattrick innan klockan passerade 17 minuter. Cesc Fàbregas gjorde 4-0 efter 23 minuter. Målvakten chanslös på samtliga mål. Spanien gled runt utan bekymmer och gjorde precis som OMD spelar i låten i rubriken, vad de ville och kände för, oavsett hur bra och riktigt det egentligen var.

Slog pappa i moderatsporten squash idag. Det började dock ytterst tveksamt med 0-2 i set. Därefter gjorde jag typ 9-0 i tredje på pappa och vände sedan två underlägen i fjärde och femte till en mindre stabil 3-2-seger totalt. Måste säga att det märks att man inte tränat på hur länge som helst och inte spelat squash sedan Ludvig XIV fortfarande var en åtråvärd människa.

Det var förresten Nya Zeeland som fick spö av Spanien. Nya Zeeland kallas All Blacks i rugby, All Whites i fotboll. Det hade kanske gått bättre om All Blacks hade ställt ut sina 15 startande kloner av He-Man framför straffområdet.

Ska söka sommarjobb som typ dryckesplock imorgon. Dessutom ska jag hinna med att göra ett besök hos tandläkaren. Hoppas att domen blir som vanligt, dvs "fortsätt såhär, men använd gärna tandtråd". Undrar hur många gånger Sveriges tandläkare säger det på ett år. Eller så undrar jag helt enkelt inte det, eftersom det är sjukt ointressant.

Initiations

Det är en låt skriven och framförd av Tommy Emmanuel, mannen som trollband mig, mor, och yngsta syster, som satt med munnar lika öppna som de franska mästerskapen i tennis. Vi satt med en förundran jag inte upplevt på flera år. Eller, ja, nu ljög jag. Större förundran upplevde jag senast när Robin Söderling tog sig till till final i de franska mästerskapen häromveckan. Emmanuel fick mig att för första gången i mitt liv sitta klistrad framför TV:n för att se en snubbe ensam spela akustisk gitarr. Ett klipp med snubben ser du här. Ett annat ser du här.

Tack SVT, för att ni åter har en helkväll med musik!

Avslutningen på Trönningeskolan var skrattretande. När man fått perspektiv på det hela ser man att alla svarta svenska komedier som driver med uppträdanden i skolsammanhang verkligen är så pinsamma som man visar i filmerna. Det står en femteklass på scen och ska framföra Gyllene Tiders Gå & Fiska. Man sätter på en karaokeversion av denna sönderspelade och överskattade popdänga, medan barnen står stilla och nynnar på låten. Endast i vissa partier hör man att de faktiskt sjunger. De försöker inte göra det med stil. De försöker inte leva sig in i låten. De vill bara ta sig igenom detta emotionella helvete de för tillfället hamnat i där alla föräldrar filmar det debacle där alla äldre elever står och skrattar åt dem. Själv stod jag och försökte att inte skratta åt den uppenbarelse jag just fått.

Imorgon ska undertecknad bli översprungen av far min. Vi ska nämnligen spela squash, och jag ska låta honom springa tills han når laktatnivåer Michael Johnson aldrig ens kunde drömma om. Han ska få en puls inte ens Johan Röjler varit i närheten av. Så länge han får springa kommer jag att vinna. Mark my words.

Cristiano Ronaldo till Real Madrid (får man numera anta) för 1 000 000 000 svenska kronor. 1 000 000 000 svenska kronor. Förstår ni hur mycket pengar det är? Inte gör jag jag det i alla fall. Frågan är vad som händer i världen när man betalar flera John Smith-årslöner för att en/EN/uno/(1) spelare ska komma till just din klubb. Varför inte istället lägga 100 miljoner på att bara träna dina egna ungar att nå samma nivå? Någon av alla 1 000 000 barn som finns i Madrid lär ju kunna bli lika bra. Nej, girigheten är fruktansvärd. Själv kommer jag aldrig tjäna mer än 28 000 i månaden. Såvida ingen stortidning läser bloggen och ger mig ett rättfärdigt jobberbjudande som sportjournalist med en lön på, i runda slängar, 40 000 i månaden. Till att börja med, såklart.

Home

Så, då var man hemma igen. Hemma = Halmstad, stadten af Hjelm. Känns väldigt roligt att vara hemma. Att vara hemma på riktigt, att inte vara 55 mil från sin uppväxtort, sitt familjehem, sina rötter. Jag vill inte bli en av de som man tog upp i den storslagna och kvalitetsfyllda Om Natten, som gick på SVT för ett tag sedan, en person som kommer till Stockholm, storstaden, metropolen, för att glömma sina rötter och att man varit en litet halvblek, småtöntig anonym kille, för att istället bli Roliga Killen eller Balla Allan och tro att man är något. Det är de som ger Stockholm dåligt rykte. Jag tänker vara mig själv.

(Oj, vad jag lät snofsig i föregående stycke!)

Depeche har dragit igång sin turné igen efter att Dave opererat bort sin tumör i kissblåsan. Jag hoppas att han håller sig frisk nu, inte bara för sin egen skull, utan även för min skull, så att han i alla fall orkar köra giget på Parken den 30 juni.

På tal om konserter. Jag, Nisslass, Ankan och Ankans pojkvän har biljetter till Muse. Det har även Teres Major och en/flera av hennes kompisar i Danskland. 24 oktober kommer jag stå först i kön utanför Hovet och sedan kommer den snabbt utvecklade extasen att vidareutvecklas till en ohämmad och religiösliknande eufori. För andra gången i år. Jag tänker inte vara Svala snubben på DM, om vi säger sås.

Imorgon slutar yngsta syster årskurs 8. Vad fan hände med tiden? Växer hon ifatt mig även i ålder? Helvete, jag ska nog börja fatta att jag måste ta tag i saker och ting. Till exempel genom att sluta blogga halv ett på natten.