tisdag 23 september 2008

Ett läskigt antiklimax

Idag var det tänkt att jag skulle ta sovmorgon till 10.30 och ta det piano. Det blev inte riktigt så. Pappa kommer in på rummet vid 7 och säger att jag ska med mamma till veterinären med Malla, som brutit benet. Helvete asså. Här har vi en katt som lever på ett och ett halvt års övertid, så blir den andra katten påkörd.

Prognosen säger att Malla har brutit högra benet precis vid knäleden, en mycket komplicerad skada. Vänstra höften är också ur led. Ikväll tar vi beslut om vi ska försöka rädda henne, för på djursjukhuset menar de att det kan bli svårt att rädda högerbenet. Det är inte heller säkert att vänsterbenet blir bra.

Vi vill ju inte att hon ska vara tvåbent, det fattar vem som helst. Det är upp till oss att ta ställning till om vi vill satsa 5000+ på en operation som leder till att hon kanske får leva med tre ben. Hur kul är det valet? Hur kul är det för stackars Malla, som trots söndertrasat högerben släpat sig hem från vägen, att få dö?

Nej, oavsett hur det går för dig är du vår hjälte. Hoppas du vet det, Malla.

Inga kommentarer: