Kul med OS.

Så var festen igång. Redan innan spelen börjar sker diverse olyckor i den superballa rodelbanan, som kallas världens snabbaste. Tyvärr råkar det vara så att Nodar Kumaritasjvili avled efter att ha kastats in i stålpelare som hade placerats mindre än en meter från kanten i banan där åkarna passerar i en hastighet av 150 km/h.

Idag berättar man på en presskonferens att man beslutat att höja sargen vid olycksplatsen med några decimeter. Dessutom flyttar man ner starten till damernas start. Man har också satt upp en extravägg vid pelarna för att undvika en ny pelarkrasch.

Jag står undrandes till vad som egentligen pågår i skallen hos de som bestämmer i sporten. I andra högrisksporter, som rodel faktiskt är med tanke på farterna, så har man nät (alpin skidåkning), man har luftstaket (speedway) och man har bromsande sandfållor och däckbarriärer (formel 1).

I rodel har man hjälm.

Fullkomligt bisarrt. Som Jonas Karlsson sade i Vinterstudion nyss:

“De åker i 150 km/h. Kör du så fort på motorvägen blir du av med körkortet och då har du ändå säkerhetsbälte och airbags. I rodel har du bara en hjälm”

Ofattbart.

Om dödsfallet var usel PR för OS, så var invigningen inte direkt till deras fördel heller. Visst, det var grymt läckra skapelser med tyg och lampor och projektioner på arenan, men när det gällde de mänskliga uppträdandena, så var det låååååångdraaaaageeeet.

Ett gäng packade idioter spelade fiol i en kvart utan att det verkade ha något som helst samband med varken deras kultur eller OS som helhet. Bryan Adams och Nelly Furtado mimade till en banal och tråkig OS-låt, som nästan fick Emil Karlsson på Aftonbladets liverapportering att slockna totalt. Då var han ändå på plats och klockan var inte ens åtta lokal tid.

Riktigt svagt med tanke på att de lagt 300 miljoner svenska coronas på spektaklet. Inte ens när de skulle tända elden fungerade det särskilt bra.

Dessutom, under Rogges tal lät trummorna på läktarna som burop.

De skulle ha haft vuvuzelas istället.

Credden på invigningen går ändå till de på läktarna, som gav en stående ovation när Georgien marscherade in. Till och med de svennabananiga dansarna vid entrén ställde sig stilla och hyllade deltagarna.

Men, det blir, som Anrell skrev tidigare i morse, svårt för Vancouver 2010 att hämta sig efter den här starten.