Stand up for the champion

Igår kväll spöade jag Thomas i squash. Spöade är kanske fel ord, förresten. Krossa eller mosa låter bättre. 8-0 i matcher är ungefär samma siffror som Thomas kommer vinna med på lördag, då det blir badminton. Han var riktigt sliten igår, Thomas. Jag spelade mitt livs squash, och han fick springa brutalt mycket på i princip varje boll. Sista set blev en defilering. Två set slutade 9-0 (vi körde gamla regler för att orka).

Kom hem 23.54 efter squashen. Vi spelade mellan 21.15-22 och satt och slöade innan en snube körde ut oss innan vi hann duscha. Så går det när man inte är snabb efter matchen. Väl hemma var det inte tal om att duscha, utan det fick bli i morse.

Idag var det föreläsningar i fysiologi mellan 9.15 och 16.00. Sjukt krångliga ord hela tiden. Eller vad sägs om vilomembranpotential? Sunne-Sara sov i tio minuter. När hon väl blev väckt kikade jag upp på Simon på raden ovanför, som fnissade och pekade på Henrik, som tydligen somnat han också. Helt klart duktigt jobbat av föreläsaren att få minst två av eleverna att somna.

Efter skolan väntade Sara och Åsa på sitt Core-pass på Friskis, och jag och Ludde höll typ sällskap och fikade, och jag läste av mailen och märkte att resultaten från anatomitentan hade kommit. Alla vid bordet (tillochmed Håkan) blev exalterade och pulsen steg på samtliga. Alla försökte komma på sitt nummer och vi kikade på listan. Mitt nummer, 43, följdes av ett VG. Från och med idag kommer jag svara i telefonen genom att säga "aa, det e kungen". Man måste ju vara ödmjuk, liksom.

Efter att vi löst gåtan med allas betyg var det dags för Åsa och Sunne-Sara att gå mot Friskis. Jag, Ludde och Borås-Sara gick in till Centralen, där de tog spåren hem, allt medan Kungen gick hela vägen hem. Totalt tog det en timme.

Nu sitter jag och äter godis och dricker läsk för att fira. I morgon ska jag vara i skolan klockan 9 för att jobba med Åsa, Sara och gänget. Vi har fortfarande inte löst problemet med förfecke på lördag.

Vi hörs imorgon, med största säkerhet.