onsdag 9 april 2008

Två av mina värsta pärser

PÄRS 1:

Att det kan vara så spännande att bara se och höra idrott. Jag satt framför FM (det går för övrigt grymt bra nu med Arsenalfilen) och lyssnade på Brynäs-Leksand och fick vara med om en oerhört spännande match. När Widing satte ettan blev det inte bättre, för då hade vi ju en ledning att tappa. När Brynäs sedan missar att utöka i spel 5-mot-3 så kändes det som om Dalasvinen skulle kunna få extra kraft, men då kom jag på att deras andretränare nyss visat gott exempel och fått game misconduct för osportsligt uppträdande. Underbart.

 

När Leksand tryckte på hela sista perioden och fick ett skott i stolpen var jag riktigt på tårna framför Arsenal-Crystal Palace (som gick bra till slut, seger 2-1) och kände att nu blir det tufft. När Leksand tog timeout med 2.30 kvar blev det klimax för nervositeten och jag stängde av spelet (i serieledning...) och jag kände bara att det var en oerhörd lättnad att vi kunde lägga in tvåan i tom kasse.

 

Detta tills jag insåg att det var två minuter kbvar... Men efter 19.30 (ca) så gjorde man 3-0 och jag blev glad som sällan skådat under en radiosändning. Det enda som kan matcha är väl vändningen mot Finland eller Andreas Anderssons 2-1 borta mot Turkiet i VM-kvalet 2001.

 

Hoppas bara att vi kan slå VIK Hockey på torsdag. Gör vi inte det är det lika bra att acceptera att man inte hör hemma i Elitserien bara på gamla meriter.

 

PÄRS 2:

Andra halvlek mellan Liverpool och Arsenal var bland det mest makalösa jag sett. Efter hårt Liverpooltryck sätter Torres (vem i helvete annars?!) 2-1 bakom Almunia, som för övrigt är chanslös på alla målen. När det återstår sex minuter får Gerrard volleyläge med sin vänster, men sparkar upp en luftgrop som får British Airways att utfärda flygförbud över hela Storbritannien, och Walcott tar bollen strax utanför eget straffområde. Efter att ha sprungit ifrån ca 15 Liverpoolspelare slår han in bollen snett inåt bakåt till Adebayor som rullar in kvitteringen. Arsenal vidare just nu.

 

Direkt på avspark sticker Babel iväg för Liverpool och hakar i Fabregas (eller Kolo) och ramlar. Fröjdfelt blåser straff, orättvist om man jämför med vad vi inte fick i onsdags, men det är inte lönt att lipa över nu. Gerrard slår in den i krysset och Arsenal är lååångt ifrån en semifinal. Då får vi frispark på egen planhalva, Fabregas slår en långboll som fastnar på Poolförsvarare som slår den på Babel som sticker ifrån Fabregas och slår in fyran. Ridå ner.

 

Jag är ändå nöjd med allt utom en sak; Wenger. Han envisas med att spela Senderos som mittback, Kolo som högerback och Eboué på höger ytterposition. trots att Walcott är betydligt bättre som ytter än vad Senderos är som mittback. Det hade avgörande betydelse i båda matcherna och det går inte att komma ifrån att Wenger inte är en man för att vinna cuperna. Spela hellre Eboué som högerback och Kolo-Gallas och Walcott på yttern. Det är mer stabilt bakåt och mer fartfyllt framåt.

 

Men men, vi får väl i alla fall nöja oss med att ha spelat den vackraste anfallsfotbollen under långa stunder av säsongen, även om det inte blir några titlar denna säsong.

 

Imorgon blir det Örjans Vall och HBK - IFK Gbg, och vi får hoppas att HBK fortsätter ta poäng.

 

Guten nacht.

Inga kommentarer: