Chelsea är ett lag med en massa stjärnor, där endast en eller två i truppen har spelat i klubbens ungdomslag tidigare i sin karriär. Det är ett hopkok av spelare som endast vill ha pengar. Detta är för att en klubb som Chelsea, en klubb från den snobbiga delen av London, inte har någon historia att skryta med.
Innan Roman Abramovich köpte in sig som ordförande 2004 hade man inte vunnit ligan på 49 år. Det var även den enda tidigare ligatiteln. Självklart var man desperata efter kortsiktiga lösningar, och köpte ihop ett lag som kom att bli en maskin utan vare sig själ eller hjärta. Man måste ändå berömma klubben för deras framgångar, men hur kul är det att vara Chelseasupporter idag? Jag har aldrig stött på någon sådan som verkligen älskar laget, utan man bara håller på dem på ytan. Lika själlöst som laget är.
Något jag också kan bli arg på är attityden hos Chelseas spelare, inte minst monstret från Elfenbenskusten, Didier Drogba. Han är en av världens absolut bästa anfallare. Han är också en av världens mest arroganta spelare gentemot sina motståndare, deras fans, samt domarkåren. Oerhört respektlös. Och till sist så är han även av världens mesta filmare. Han kan välja att stå i 9/10 närkamper, men står bara i ca 3/10, och det är när han är i ett ypperligt läge att göra mål. Annars lägger han sig alltid.
---------------------------------------------------------------------------------
Det som är mest typiskt en Chelseamatch är att man lägger sig tätt i försvaret så som inget annat lag och nästan tråkar ut motståndarna, som inte kommer någonstans i offensiven, som ikväll mot Liverpool. När motståndarlaget slutat anfalla börjar Chelsea spela. Därför gör de så många mål i slutet, som ikväll mot Liverpool. För det mesta har de dessutom extremt flyt vid sina mål, antingen med hjälp av domarna eller helt enkelt självmål, som ikväll mot Liverpool.
Det som är roligt är att klubben sparkade sin karismatiske succétränare José Mourinho efter att ha vunnit två ligatitlar, en FA-cuptitel och två Ligacuptitlar på tre säsonger. Man ville bli av med sin tråkstämpel, hette det, och vad gör man? Jo, man anställer ett paket sur mjölk som tränare för att liva upp det hela. Spelet ser likadant ut och laget har samma flyt, som gör att laget blir mindre populärt hos fotbollsälskare över världen, men ändå mer populärt hos alla 7-åriga pojkar som älskar alla lag, bara laget i fråga vinner. Frågan är vad som är mest värdefullt i längden. Jag har inget bra svar på det.
---------------------------------------------------------------------------------
Ikväll var kvällen då vi fick ännu ett bevis på maskinen Chelseas tur. Ja, jag vill kalla det tur, för det är inte lagets skicklighet. De är ofta hur utspelade som helst, men tack vare antingen Drogba, ett misstag av domare eller försvarare, så tar man sig vidare i cuperna.
Jag stör mig fortfarande på Ligacupfinalen 2007 där Arsenals U-lag fullständigt spelade ut ett Chelsea, som tack vare två anfall gjorde två mål, för att Senderos inte kunde bevaka Drogba.
Jag stör mig fortfarande på matchen på Stamford Bridge senast Arsenal gästade, där Drogba kvitterar, trots att han är en meter offside.
Jag stör mig såklart även på matchen ikväll, där Riise nickar in Chelseas kvittering i egen kasse när uret står på 93.50.
Jag hade velat se ett Chelsea i en viktig match utan Drogba.
---------------------------------------------------------------------------------
Som ni märker är jag inte mycket för den här föreningen, men det som står här är i stort sett sanningen, förutom kanske det med Drogbas filmande, för det har jag inga statistiska bevis på, men det är i alla fall så jag upplever det. Och hur ska vi annars tolka en spelare, om vi inte ska tolka det vi ser med blotta ögat?
Nä, se till att United vinner dubbeln i år, så att vi får en värdig vinnare av Champions League 2007/2008. Annars vet jag inte vad jag ska tro om fotbollen och dess rättvisa. Men, är det något jag vet som Arsenalsupporter, så är det väl just att det inte finns något sådant som rättvisa inom fotbollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar