Ja, det känns verkligen så. Senaste blogginlägget kom för en hel vecka sedan. Under tiden har jag lyckats göra en hel del, till exempel se Arsenal förlora mot Hull, se en knäskål hoppa ur sitt läge, träna lite, springa i skogen, numrera och scanna 400 enkäter, samt ätit lite godis.
Nu närmar den sig, resan. Bara 14 dagar kvar nu. Vi (jag och Matte) reser från centralstationen 5.55 med tåget till Kastrup, där Andy och Jonas ansluter. Innan dess ska jag bara hinna fixa mitt pass, men det ska inte vara några problem, då det tar en vecka att få det. Jag ska klippa mig på måndag, och sen gå direkt till polisen för att fotografera osv. Jag får det måndagen den 13e, alltså fyra dagar innan avfärd. Det är inga bekymmer. Men, innan jag klipper mig, så ska jag hinna åka upp till Örebro och tävla lite. Det är inget våldsamt startfält, varken vad det gäller kvantitet eller kvalitet. 39 anmälda starter och ingen av de bästa på listorna i Norge, Sverige eller Finland är anmäld. Frågan är vad det betyder för min del. Ska man våga tro på medalj tillochmed???
Nej, ptrooo, sakta i backarna. Jag ska inte snacka om något vad gäller resultat i förväg. Jag ska träna.
Så, eftersom jag fortfarande inte har packat min väska så ska jag nog sluta skriva och istället göra mig redo för att kunna åka imorgon bitti. Vi hörs söndag kväll, då jag förhoppningsvis kan skriva några rader om helgens bravader. Eventuellt blir det O'Learys på eftermiddagen imorgon, Sunderland - Arsenal på Canal+ Sport 1. Men det tar vi då.
God Natt.
Ett krypin för en person som bör beskrivas som väldigt ödmjuk och allmänt bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar