Ernests Gulbis, vem fan är Ernest Gulbis? Den 19-årige letten spelade bländande i första set mot Rafael Nadal. Han slog bollarna perfekt på linjerna nästan hela första set. Hade det inte varit Nadal på andra sidan nätet hade det kunnat bli ett nästan blankt set för letten, så fantastiskt var det att se hans enorma forehand, hans precisa backhand och hans oerhört vältajmade stoppbollar. Vi ska inte heller glömma hans fantastiska serve. Men, som sagt, det var inte vem som helst som stod på andra sidan. Rafael Nadal är bäst i tennisvärlden på att springa, som ett slags tennisens Håkan Mild, fast med en strålande teknik och bollkänsla à la Aliaksandr Hleb. Hans spring i benen såg till att bara förlora med 5-7.
Sedan kommer en av de mest intressanta aspekterna med denna idrott. Psykologin. Nadal börjar omgående i andra set att tänja på reglerna och ta väldigt lång tid på sig, och dessutom lyckas han bryta Gulbis tidigt. Det var knäcken för den stackars letten, som nu tappar allt vad serve och forehand heter. Inget stämmer, och nu är det lettens tur att agera springpojke, och han är glad över att det stannar vid förlust 2-6 i andra set.
Tredje blir väldigt likt första set, fast nu börjar Gulbis sprida sina forehandslag även på rätt sida om linjerna. Han spelar på gränsen hela tiden, och hade det inte varit Nadal på andra sidan hade ynglingen vunnit setet. Nadal springer sig igenom tie-break och lyckas med allt i egen serve.
Fjärde set blir nästan en kopia av tredje, med den enkla skillnaden att Nadals skicklighet blir för mycket för en slutkörd Gulbis. Nadal bryter Gulbis serve till 5-4 och servar ganska enkelt hem matchen.
Jag har inte mycket till övers för Nadal, då jag finner spapnjoren ganska osportslig i och med alla maskningar och annat otyg på banan. Men man måste ändå imponeras av hans blandning av fysik och teknik. Han är bäst på att springa, men också bäst på att hitta forehandcrossar när han är halvvägs uppe på läktaren. Det är det ta som talar för en drömfinalrepris i Wimbledon igen. Federer har ju blivig av med Djokovic (tragiskt, men sant, jag hade gärna velat se serben på gräs) och nu har han en bra chans att på nytt vinna Wimbledon. Det enda som talar emot Federer är Nadals fötter. De kan springa hem mästerskapet hela vägen till Spanien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar